Gudomens hemlighet, del 2

Här följer en fortsättning på Gudomens hemlighet. Vi ska nu förflytta oss till generationen direkt efter apostlarnas tid och se hur de betraktade Jesu gudom. Först kommer följande verser som hämtats från Reformationsbibeln och som belyser att Guds Son, Jesus Kristus hade uppenbarats för Abraham.

Jesus sa:

”Abraham, er fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad”

(Joh.8:56)

”Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: ”Jag Är”, redan innan Abraham blev till” (grek. ego eimi. Se 2 Mos. 3:14f)

(Joh. 8:58)

Irenaeus av Lyon (grekiska Εἰρηναῖος), född cirka 130 i Smyrna, död 202 i Lugdunum

Irenaeus var klar på sin förståelse av Gudomen. Och eftersom han var Polykarpus lärjunge, vilken i sin tur var S:t Johannes lärjunge (Johannes Uppenbarelse), kan vi med säkerhet veta, att han hade så fullkomlig undervisning som möjligt i detta ämne.

I volym 1, på sidan 412 i THE ANTENICENE FATHERS har vi denna förklaring av honom om Gudomen.

”Alla de andra uttrycken för på samma sätt fram en och samma varelse, Kraftens Herre, Herren, Allas Fader, Gud Allsmäktig, Den Högste, Skaparen, Görare och liknande, dessa är inte namn och titlar på en serie olika varelser utan på en och densamme.”

Irenaeus påpekade tydligt att dessa endast var titlar liksom Sarons Ros, Den Klara Morgonstjärnan, Skönast av Tiotusen och så vidare. Inte heller finns det mer än EN Gud. Hans namn är Herren Jesus Kristus.

Irenaeus skriver följande, då Abraham såg och talade med Guds Son (Hämtat från skriften ”Bevis för den apostoliska förkunnelsen”)

” Vidare säger Mose att Guds Son kom och talade med Abraham. ( lite längre ned på sid. 46) Två av de tre var änglar, men en av dem var Guds Son. (Vidare lite längre ned på sidan 46. säger han följande) Det betyder att Sonen, just den som talade med Abraham, han som var Herren, fick makt att straffa sodomiterna…

Eusebios av Caesarea föddes 262 och anses vara en av de sista apologeterna, krönikör och kyrkans förste materialsamlare. I Caesarea hade tidigare en av fornkyrkans berömde lärare och författare Origenes, verkat efter år 230 eller 231 och hade fört med sig sitt rika bibliotek från Alexanderia. Eusebios skrev följande ang. Abrahams möte med Guds Son:

”Eusebios kyrkohistoria” (sid. 23-24)

”Det berättas att Herren Gud visade sig som en vanlig människa för Abraham som satt under terebinten i Mamre. Abraham föll strax ner och fastän han såg en människa med sina ögon tillbad han honom som Gud och bönföll honom som Herren. Abraham tillstod att han visste vem det var när han sade: Herre, du som dömer hela jorden, skall du inte göra vad som är rätt?

Inget förnuft skulle medge att Guds den allsmäktiges ofödda och oföränderliga väsen förvandlar sig till människogestalt eller bedrar dem som ser det i en skapad varelses skepnad, och inte heller har Skriften förfalskat det.

Vem kan då kallas Gud och Herre som dömer hela jorden och fäller en rätt dom, annat än hans preexistenta Ord som visar sig i mänsklig gestalt? Det är ju inte tillåtet att kalla en sådan varelse för alltets upphov. Om honom sägs det i psalmen: Han sände sitt ord och helade dem och rycker dem ur deras fördärv

Mose talar tydligt om honom som Herren näst efter Fadern i orden: Herren lät regna eld och svavel från Herren över Sodom och Gomorra. Också när han visade sig för Jakob i människogestalt kallas han Gud av den gudomliga skriften när han säger till Jakob: ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud.

Jakob kallas platsen ”Guds ansikte” ty, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte, och ändå skonades mitt liv.

Också Moses efterträdare Josua kallar honom för befälhavaren över Herrens här, de himmelska änglarnas och ärkeänglarnas och de överjordiska makternas ledare, den som är Faderns makt och visdom och är betrodd med den andra platsen i väldet och styret av världsalltet, fastän han endast har skådat honom i mänsklig gestalt………..”

Sid. 25

”Före världens skapelse levde och fanns ett väsen, som bistod Fadern och alltings Gud vid skapelsen av alla levande varelser. Han kallas Guds Ord och Vishet.”

Justinus Martyren, (även kallad Justinus Filosofen), född cirka 100 i Flavia Neapolis (nuvarande Nablus) i Samarien, Palestina, död cirka 165 i Rom. Han författade flera apologetiska skrifter, vilka försvarar kristendomen mot bl.a judendomen och hedendomen.

Justinus Martyren säger följande i ”Dialog med Trypho. Kap. XXXVI”

” Som du önskar, Trypho, jag ska komma till dessa bevis som du söker på det rätta stället, men nu låter du mig först berätta profetiorna, som jag önskar göra för att bevisa att Kristus kallas både Gud och Herren Sebaot, och Jacob”

Sammanfattning från de tidiga kyrkofäderna blir att Herren som Abraham såg och talade med i Mambres terebintlund är Abraham, Isak och Jakobs Gud. Hans namn är Herren Jesus Kristus. Denna sanning har kyrkor och samfund inte talat så mycket om, då de hellre velat förminska Jesus till det lilla barnet som föddes i en krubba i Betlehem.

Vi avslutar detta ämne med några rader från Irenaeus skrift ”Bevis för den apostoliska förkunnelsen”), som jag tycker är så vackert:

”Dess namn är Paradiset. Och den lustgården var så skön och ljuvlig, Guds Ord vandrade ständigt omkring där och talade med människan. Därmed föregrep han framtiden då det skulle bli så att han vistades och bodde hos människorna och då lärde dem rättfärdighet”

Jesu Kristi frid

lärjungen