Finns det
människor som tillber guden baal idag? Jag slog på nätet och fick upp följande
om denne gud.
I uppslagsverket ”Bibeln.se” av Svenska bibelsällskapet får vi fram följande information.
”Det hebreiska ordet báal betyder herre, även husbonde och make. Bland Israels grannfolk var det en vanlig äretitel för gudar och övergick lätt till att uppfattas som deras egennamn. Bel, den ackadiska formen av samma ord, blev på så vis namnet på Babylons förnämste gud Marduk (Jes 46:1; Jer 50:2; 51:44). Likaså fick den kanaaneiske guden Hadad namnet Baal. Han var en åsk- och krigsgud, men dessutom fruktbarhetens gud. I denna egenskap tillbads han tillsammans med sin syster och gemål Anat, ofta identifierad med Astarte.
En
mängd lokala gudar kallades också Baal. Äretiteln bildade då ofta ett
dubbelnamn tillsammans med gudens egentliga namn eller ett ord som
angav hans funktion (t.ex. Baal Berit; se Dom 8:33 med not). Både egennamnet och sammansättningen
kunde samtidigt vara namn på den plats där guden tillbads (t.ex. Baal-Pegor;
se 4 Mos 25:3). De som dyrkade sådana lokalgudar
kan ha uppfattat dem som uppenbarelseformer av huvudguden Baal, men
det är ändå naturligt att åtskilliga bibeltexter talar om ”baalsgudarna”
i flertal.
Bibeln
innehåller starka fördömanden av baalsdyrkan. Uppenbarligen hade
många israeliter svårt för att skilja mellan Baal och Israels Gud, som
också uppenbarade sig i åskan och ledde härar i strid och som även kunde
kallas báal, ”herre” (Jer 3:14; bruket av personnamn sammansatta
med ”Baal” tyder på samma sak). Bildspråket i Dom 5:4 f.; Ps 68:8-10; Hab 3 är påfallande likt det som förekommer
i kanaaneiska texter om stormguden Baal. Den bibliska gudstrons
förhållande till honom blev emellertid med tiden tillspetsat i en
oförsonlig konflikt (1 Kung 18), vars kärnpunkt kan ha varit
fruktbarhetskulten: tron på Guds enhet och upphöjdhet bröt sig mot tron på
gudar som hade gemåler, avlade och dog. Namnet Baal bemöttes i varje fall
med avsky och ersattes av fromma israeliter med nedsättande förvrängningar
(Jer 3:24 med not). Den gradvis skärpta inställningen
till baalsdyrkan belyses av sådana förvrängda former i personnamn som
från början innehållit namnet Baal, vars konsonanter kombinerats med vokalerna
i ordet bóshet, ”skam”
(2 Sam 2:8 med not).
Förhållandet
mellan himmelsguden El och Israels Gud utvecklades på ett annat sätt,
till en ren identifikation som framträder t.ex. i 1 Mos 14:18-24; Gudsnamn.”
Vi
kan notera i denna text att:
Det hebreiska ordet báal betyder herre.
Bland Israels grannfolk var det en vanlig äretitel för gudar (flertal).
Baal, Bel, den ackadiska formen av samma
ord, blev på så vis namnet på Babylons förnämste gud Marduk.
En mängd lokala gudar kallades också
Baal.
Uppenbarligen hade många israeliter
svårt för att skilja mellan Baal och Israels Gud.
Tron på Guds enhet och upphöjdhet bröt
sig mot tron på gudar.
En
analys av detta gör att dagens skökokyrka, den katolska kyrkan tillsammans med
hennes döttrar uppfyller dessa kriterier. Rom är platsen där den stora skökan
bor enl. Upp.17 kapitel. Rom är också säte för världens största religion. Den
högste ledaren är påven, Kristi ställföreträdrae. Hur kan man komma fram till
att just Rom skulle uppfylla denna plats för skökans näste då? Jo vi tror att
bibeln är Guds Ord och i Upp.17:1 och
17:9 står följande:
Upp.17:1
”…..Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan
får sin dom, hon som tronar vid stora vatten”
Upp.17:9
”….De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan (skökan) tronar
på…..”
Info hämtad från ”Rom Wikipedia”
”Enligt legenden grundades staden Rom den 21 april 753 f.Kr.
(se ab urbe condita) på sju legendariska kullar vid
floden Tibern av
Romulus,”
Av alla världsreligioner med deras säten, så är det bara Rom
som passar in på Upp.17 kapitel. Rom ligger vid stora vatten och är ju byggd på
de sju kullarna.
I Rom ligger även Vatikanstaten,
centrum för Romersk-katolska kyrkan där påven är dess
högsta ledare. Vi kan sätta likhetstecken mellan Babylon och Rom och läsa ur Upp. 14:8:
"Och ännu en annan ängel följde honom, denne sade "Fallet, fallet är det stora Babylon, som givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvid"
"Och ännu en annan ängel följde honom, denne sade "Fallet, fallet är det stora Babylon, som givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvid"
Vem är då påven? Här följer en klar redogörelse:
” Jesus var inte ovetande om vad som skulle hända inom
kristenheten efter sin himmelsfärd. Därför förbjöd han oss att "kalla
någon för er `fader´, för en är er Fader, han som är i himmelen." Matt
23:9. Vilken huvudtitel har då påven? Märkligt nog just "Fader" som
det italienska ordet "Papa" betyder, som vi har försvenskat till
"påve". Vidare tituleras påven med "Kyrkans Huvud",
"Vår Herre Gud påven", (!) "Hans Helighet",
"Överherden" (jmf 1 Petr 5:4!), "Prinsars och Kungars
Fader", "Världens Härskare", "Vår frälsare Jesu Kristi
Ställföreträdare" m m. Hur stämmer det med "den som är minst bland er
alla, är störst", enligt Lukas 9:48? Dessutom tilltalas påven även med:
"Helige Fader", samma namn som Jesus använder i Joh 17:11 om Gud
Fader. "Skenhelige fader" vore nog mer passande på
sådana titelsjuka personer! Påvetiteln "Kristi Ställföreträdare" är
väldigt avslöjande. Den tredubbla krona som varje påve kröns med, har den
latinska inskriptionen "Vicarius Filii Dei", vilket betyder Guds Sons
Vikarie! Talvärdet för denna titel på latin är 666. Antikrist betyder faktiskt
"istället för Kristus", "vicekristus". Att påvekronan är
tredubbel betyder att påven skulle vara kung i Himmelen, på jorden och under
jorden! Jmf med Fil. 2:10! Den katolska tidningen "The
Universe" återgav en påvekröning med dessa ord den 27/6 1846: "Han
bärs i påvestolen och placeras på Högaltaret, en plats helgad genom den
faktiska närvaron av blodet, kroppen, själen och gudomligheten av den levande
Kristus. Han sitter på Högaltaret, använder det som sin fotapall, där tronar
han som Kung, han tillbeds som en Gud på samma sätt som den helgade oblaten
tillbeds, visar sig själv som vore han Gud." Biskopen av Bayloone
beskrev 1896 påven som: "Den synliga personifieringen av Guds Ande"!
Efter att ha heligförklarat den ena obibliska lärosatsen
efter den andra under 1600 år, kom Vatikanen 1870 helt logiskt fram till att
påven är "ofelbar i tjänsten". Förutom total avsaknad av bibliskt
stöd för en sådant oerhört anspråk, strider det mot allt förnuft samt mot hela
kyrkohistorien. Falska profeter brukar ha sådana anspråk om sig själva däremot.
Dogmen att påven är ofelbar innebar att även alla de tidigare påvarna
förklarades ha varit ofelbara. Att det varken stämmer med katolska kyrkans egen
historia, eller t o m "den förste påven, Petrus", bryr man sig inte
om. Flera påvar har både avsatts och exkommunicerats (uteslutits) ur kyrkan.
Det har till och med funnits både två och tre "ofelbara" påvar
samtidigt! "Den heliga stolen" har även flera gånger varit vakant i
åratal, medan maktkampen mellan kardinalerna rasat. Enligt Paulus i
Galaterbrevet 2:11 hade Petrus (Cefas) "befunnits skyldig till en försyndelse".
Så bevisligen var inte ens katolska kyrkans förste "påve", ofelbar.
Varken Bibeln eller arkeologin stöder den katolska kyrkans lära om att
Petrus var Kyrkans förste biskop i Rom under 25 år. Inte ett ord i hela NT
säger att Petrus ens satt sin fot i Rom. Paulus avslutar sitt brev till kyrkan
i Rom med att hälsa till ganska många namngivna troende, men inte till Petrus.
Paulus´ sista brev skrevs år 66 c:a, i Rom, (2 Tim.) strax före sin martyrdöd.
I det omnämns inte heller Petrus som "Roms förste biskop".
Alla förstår ju att den katolska läran är antikrist lära och
när satan kastas ner till jorden så är det i påven som han kommer ta sin fulla
boning.
För att förstå att denna skökoanstalt spridit ringar på vattnet till hela den organiserade samfundsvärlden, så är det bra att läsa om Elia och baalprofeterna. Dessa kyrkor och samfund saknar Guds kraft med en förvrängd sanning med åtföljande falska tecken och under. De tillber flera gudar, fastän Jesus Kristus sagt tydligt och klar att ”MIG ÄR GIVEN ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN”
För att förstå att denna skökoanstalt spridit ringar på vattnet till hela den organiserade samfundsvärlden, så är det bra att läsa om Elia och baalprofeterna. Dessa kyrkor och samfund saknar Guds kraft med en förvrängd sanning med åtföljande falska tecken och under. De tillber flera gudar, fastän Jesus Kristus sagt tydligt och klar att ”MIG ÄR GIVEN ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN”
(Matt. 28:18).
De förstår inte gudomens hemlighet att Fadern och Sonen är ett. De tillber tre skiljda objekt som gud. De menar att Gud är en och i denne Gud finns tre personer. Problemet blir att Jesus kan inte vara sin egen fader med denna gudsyn. Sanningen är att Sonen är förstfödd, utgått, född från Fadern från evighet, d.v.s Jesus Kristus är uppenbarelsen vem ”Gud ÄR”. Det finns ingen mera gud att tillbe än Jesus. ”Fadern är i mig (Jesus) och jag är i Fadern” (Joh. 10:38). Guds eviga Ande har fött sig denna uppenbarelseform i Sonens gestalt. Gud har uppenbarats som Ande Kropp och Själ och vi är skapad till Hans avbild, Jesus Kristus. Läran om treenigheten är märket från vilddjuret, den Katolska kyrkan som föddes formellt år 325 i Nicea.
De förstår inte gudomens hemlighet att Fadern och Sonen är ett. De tillber tre skiljda objekt som gud. De menar att Gud är en och i denne Gud finns tre personer. Problemet blir att Jesus kan inte vara sin egen fader med denna gudsyn. Sanningen är att Sonen är förstfödd, utgått, född från Fadern från evighet, d.v.s Jesus Kristus är uppenbarelsen vem ”Gud ÄR”. Det finns ingen mera gud att tillbe än Jesus. ”Fadern är i mig (Jesus) och jag är i Fadern” (Joh. 10:38). Guds eviga Ande har fött sig denna uppenbarelseform i Sonens gestalt. Gud har uppenbarats som Ande Kropp och Själ och vi är skapad till Hans avbild, Jesus Kristus. Läran om treenigheten är märket från vilddjuret, den Katolska kyrkan som föddes formellt år 325 i Nicea.
I bibeln står det om Elia och baalprofeterna. (1
Konungaboken 18:17-39)
Tänk vad många de var mot Elia. Kanhända det är denne gud
som inte har förmåga att hela människor från deras sjukdomar idag, eller?
”Och
när Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: ”Är du här, du som drager olycka
över Israel?” Han
svarade: ”Det är icke jag, som drager olycka över Israel, utan du och din
faders hus, därmed att I övergiven HERRENS bud, och därmed att du följer efter
Baalerna. Men
sänd nu bort och församla hela Israel till mig på berget Karmel, jämte Baals
fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som äta vid
Isebels bord.” Då
sände Ahab omkring bland Israels barn och lät församla profeterna på berget
Karmel.
Och Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Huru länge
viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN som är Gud, så följen efter honom;
men om Baal är det, så följen efter honom.” Och folket svarade honom icke ett
ord. Då
sade Elia till folket: ”Jag allena är kvar såsom HERRENS Profet, och Baals
profeter äro fyra hundra femtio man. Må man nu giva oss två tjurar, och må
de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden, utan
att tända eld därpå, så vill jag reda till den andra tjuren och lägga den på
veden, utan att tända eld därpå. Därefter mån I åkalla eder guds namn,
men själv vill jag åkalla HERRENS namn. ”Den gud som då svarar med eld, han
vare Gud.” Allt folket svarade och sade. ”Ditt förslag är gott.” Då
sade Elia till Baals profeter: ”Väljen ut åt eder den ena tjuren och reden till
den, I först, ty I ären flertalet; åkallen därefter eder guds namn, men eld fån
I icke tända.” Då
togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan åkallade de Baals
namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss.” Men icke
ett ljud hördes, och ingen svarade. Och alltjämt haltade de åstad kring altaret
som man hade gjort. När
det så blev middag, gäckades Elia med dem och sade: ”Ropen ännu högre, ty
visserligen är han en gud, men han har väl något att begrunda, eller ock har
han gått avsides, eller är han på resa; kanhända sover han, men då skall han
väl vakna.” Då
ropade de ännu högre och ristade sig, såsom deras sed var, med svärd och spjut,
så att blodet kom ut på dem. När det sedan hade blivit eftermiddag,
fattades de av profetiskt raseri, och höllo så på ända till den tid då
spisoffret frambäres. Men icke ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen
tycktes heller akta på dem.
Och Elia sade till allt folket: ”Träden hitfram till mig.”
Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd HERRENS
altare, som hade blivit nedrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som
Jakobs söners stammar — den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit:
”Israel skall vara ditt namn.” Och han byggde av stenarna ett altare
i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av
två sea-mått. Därefter
lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan
sade han: ”Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet över
brännoffret och veden.” Han sade ytterligare: ”Gören så ännu en gång.” Och de
gjorde så för andra gången. Därefter sade han: ”Gören så för tredje gången.”
Och de gjorde så för tredje gången. Och vattnet flöt runt” omkring
altaret; och han lät fylla också graven med vatten. Då
nu tiden var inne att frambära spisoffret, trädde profeten Elia fram och sade:
”HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bliva kunnigt att du är
Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att det är på din befallning jag
har gjort allt detta.” Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk
förnimmer att det är du, HERRE, som är Gud, i det att du vänder om deras
hjärtan.” ”Då
föll HERRENS eld ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden, och
uppslickade vattnet som var i graven. När allt folket såg detta, föllo de
ned på sina ansikten och sade: ”HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är
Gud!”
Frid
lärjungen