Elia och baalprofeterna

Finns det människor som tillber guden baal idag? Jag slog på nätet och fick upp följande om denne gud.

I uppslagsverket ”Bibeln.se” av Svenska bibelsällskapet får vi fram följande information.

”Det hebre­is­ka or­det báal be­ty­der her­re, även hus­bon­de och ma­ke. Bland Is­ra­els grann­folk var det en van­lig äre­ti­tel för gu­dar och över­gick lätt till att upp­fat­tas som de­ras egen­namn. Bel, den ac­ka­dis­ka for­men av sam­ma ord, blev på så vis nam­net på Ba­by­lons förnäms­te gud Mar­duk (Jes 46:1; Jer 50:2; 51:44). Li­kaså fick den ka­naa­ne­is­ke gu­den Ha­dad nam­net Baal. Han var en åsk- och krigs­gud, men dess­utom frukt­bar­he­tens gud. I den­na egen­skap till­bads han till­sam­mans med sin sys­ter och gemål Anat, of­ta iden­ti­fi­e­rad med Astar­te.

En mängd lo­ka­la gu­dar kal­la­des också Baal. Äre­ti­teln bil­da­de då of­ta ett dub­bel­namn till­sam­mans med gu­dens egent­li­ga namn el­ler ett ord som angav hans funk­tion (t.ex. Baal Be­rit; se Dom 8:33 med not). Både egen­nam­net och sam­mansätt­ning­en kun­de sam­ti­digt va­ra namn på den plats där gu­den till­bads (t.ex. Baal-Pe­gor; se 4 Mos 25:3). De som dyr­ka­de såda­na lokal­gu­dar kan ha upp­fat­tat dem som up­pen­ba­rel­se­for­mer av hu­vud­gu­den Baal, men det är ändå na­tur­ligt att åtskil­li­ga bi­bel­tex­ter ta­lar om ”baals­gu­dar­na” i fler­tal.

Bi­beln in­nehåller star­ka fördöman­den av baals­dyr­kan. Up­pen­bar­li­gen ha­de många is­ra­e­li­ter svårt för att skil­ja mel­lan Baal och Is­ra­els Gud, som också up­pen­ba­ra­de sig i åskan och led­de härar i strid och som även kun­de kal­las báal, ”her­re” (Jer 3:14; bru­ket av per­son­namn sam­man­sat­ta med ”Baal” ty­der på sam­ma sak). Bild­språket i Dom 5:4 f.; Ps 68:8-10; Hab 3 är påfal­lan­de likt det som före­kom­mer i ka­naa­ne­is­ka tex­ter om storm­gu­den Baal. Den bib­lis­ka guds­trons förhållan­de till ho­nom blev emel­ler­tid med ti­den till­spet­sat i en oförson­lig kon­flikt (1 Kung 18), vars kärn­punkt kan ha va­rit frukt­bar­hetskul­ten: tron på Guds en­het och upphöjd­het bröt sig mot tron på gu­dar som ha­de gemåler, av­la­de och dog. Nam­net Baal bemöttes i var­je fall med av­sky och er­sat­tes av from­ma is­ra­e­li­ter med nedsättan­de förvräng­ning­ar (Jer 3:24 med not). Den grad­vis skärp­ta in­ställ­ning­en till baals­dyr­kan be­ly­ses av såda­na förvräng­da for­mer i per­son­namn som från början in­nehållit nam­net Baal, vars kon­so­nan­ter kom­bi­ne­rats med vo­ka­ler­na i or­det bóshet, ”skam” (2 Sam 2:8 med not).

Förhållan­det mel­lan him­mels­gu­den El och Is­ra­els Gud ut­veck­la­des på ett an­nat sätt, till en ren iden­ti­fi­ka­tion som fram­träder t.ex. i 1 Mos 14:18-24; Guds­namn.”

Vi kan notera i denna text att:

Det hebre­is­ka or­det báal be­ty­der her­re.

Bland Is­ra­els grann­folk var det en van­lig äre­ti­tel för gu­dar (flertal).

Baal, Bel, den ac­ka­dis­ka for­men av sam­ma ord, blev på så vis nam­net på Ba­by­lons förnäms­te gud Mar­duk.

En mängd lo­ka­la gu­dar kal­la­des också Baal.

Up­pen­bar­li­gen ha­de många is­ra­e­li­ter svårt för att skil­ja mel­lan Baal och Is­ra­els Gud.

Tron på Guds en­het och upphöjd­het bröt sig mot tron på gu­dar.

En analys av detta gör att dagens skökokyrka, den katolska kyrkan tillsammans med hennes döttrar uppfyller dessa kriterier. Rom är platsen där den stora skökan bor enl. Upp.17 kapitel. Rom är också säte för världens största religion. Den högste ledaren är påven, Kristi ställföreträdrae. Hur kan man komma fram till att just Rom skulle uppfylla denna plats för skökans näste då? Jo vi tror att bibeln är Guds Ord  och i Upp.17:1 och 17:9 står följande:

Upp.17:1

”…..Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten”

Upp.17:9

”….De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan (skökan) tronar på…..”

Info hämtad från ”Rom Wikipedia”

”Enligt legenden grundades staden Rom den 21 april 753 f.Kr. (se ab urbe condita) på sju legendariska kullar vid floden Tibern av Romulus,”

Av alla världsreligioner med deras säten, så är det bara Rom som passar in på Upp.17 kapitel. Rom ligger vid stora vatten och är ju byggd på de sju kullarna.

I Rom ligger även Vatikanstaten, centrum för Romersk-katolska kyrkan där påven är dess högsta ledare. Vi kan sätta likhetstecken mellan Babylon och Rom och läsa ur Upp. 14:8:
"Och ännu en annan ängel följde honom, denne sade "Fallet, fallet är det stora Babylon, som givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvid"

Vem är då påven? Här följer en klar redogörelse:

” Jesus var inte ovetande om vad som skulle hända inom kristenheten efter sin himmelsfärd. Därför förbjöd han oss att "kalla någon för er `fader´, för en är er Fader, han som är i himmelen." Matt 23:9. Vilken huvudtitel har då påven? Märkligt nog just "Fader" som det italienska ordet "Papa" betyder, som vi har försvenskat till "påve".  Vidare tituleras påven med "Kyrkans Huvud", "Vår Herre Gud påven", (!) "Hans Helighet", "Överherden" (jmf 1 Petr 5:4!), "Prinsars och Kungars Fader", "Världens Härskare", "Vår frälsare Jesu Kristi Ställföreträdare" m m. Hur stämmer det med "den som är minst bland er alla, är störst", enligt Lukas 9:48? Dessutom tilltalas påven även med: "Helige Fader", samma namn som Jesus använder i Joh 17:11 om Gud Fader. "Skenhelige fader" vore nog mer passande på sådana titelsjuka personer! Påvetiteln "Kristi Ställföreträdare" är väldigt avslöjande. Den tredubbla krona som varje påve kröns med, har den latinska inskriptionen "Vicarius Filii Dei", vilket betyder Guds Sons Vikarie! Talvärdet för denna titel på latin är 666. Antikrist betyder faktiskt "istället för Kristus", "vicekristus". Att påvekronan är tredubbel betyder att påven skulle vara kung i Himmelen, på jorden och under jorden! Jmf  med Fil. 2:10! Den katolska tidningen "The Universe" återgav en påvekröning med dessa ord den 27/6 1846: "Han bärs i påvestolen och placeras på Högaltaret, en plats helgad genom den faktiska närvaron av blodet, kroppen, själen och gudomligheten av den levande Kristus. Han sitter på Högaltaret, använder det som sin fotapall, där tronar han som Kung, han tillbeds som en Gud på samma sätt som den helgade oblaten tillbeds, visar sig själv som vore han Gud." Biskopen av Bayloone  beskrev 1896 påven som: "Den synliga personifieringen av Guds Ande"!

Efter att ha heligförklarat den ena obibliska lärosatsen efter den andra under 1600 år, kom Vatikanen 1870 helt logiskt fram till att påven är "ofelbar i tjänsten". Förutom total avsaknad av bibliskt stöd för en sådant oerhört anspråk, strider det mot allt förnuft samt mot hela kyrkohistorien. Falska profeter brukar ha sådana anspråk om sig själva däremot. Dogmen att påven är ofelbar innebar att även alla de tidigare påvarna förklarades ha varit ofelbara. Att det varken stämmer med katolska kyrkans egen historia, eller t o m "den förste påven, Petrus", bryr man sig inte om. Flera påvar har både avsatts och exkommunicerats (uteslutits) ur kyrkan. Det har till och med funnits både två och tre "ofelbara" påvar samtidigt! "Den heliga stolen" har även flera gånger varit vakant i åratal, medan maktkampen mellan kardinalerna rasat. Enligt Paulus i Galaterbrevet 2:11 hade Petrus (Cefas) "befunnits skyldig till en försyndelse". Så bevisligen var inte ens katolska kyrkans förste "påve", ofelbar. Varken Bibeln eller arkeologin  stöder den katolska kyrkans lära om att Petrus var Kyrkans förste biskop i Rom under 25 år. Inte ett ord i hela NT säger att Petrus ens satt sin fot i Rom. Paulus avslutar sitt brev till kyrkan i Rom med att hälsa till ganska många namngivna troende, men inte till Petrus. Paulus´ sista brev skrevs år 66 c:a, i Rom, (2 Tim.) strax före sin martyrdöd. I det omnämns inte heller Petrus som "Roms förste biskop".

Alla förstår ju att den katolska läran är antikrist lära och när satan kastas ner till jorden så är det i påven som han kommer ta sin fulla boning.

För att förstå att denna skökoanstalt spridit ringar på vattnet till hela den organiserade samfundsvärlden, så är det bra att läsa om Elia och baalprofeterna. Dessa kyrkor och samfund saknar Guds kraft med en förvrängd sanning med åtföljande falska tecken och under. De tillber flera gudar, fastän Jesus Kristus sagt tydligt och klar att ”MIG ÄR GIVEN ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN”

(Matt. 28:18).

De förstår inte gudomens hemlighet att Fadern och Sonen är ett. De tillber tre skiljda objekt som gud. De menar att Gud är en och i denne Gud finns tre personer. Problemet blir att Jesus kan inte vara sin egen fader med denna gudsyn. Sanningen är att Sonen är förstfödd, utgått, född från Fadern från evighet, d.v.s Jesus Kristus är uppenbarelsen vem ”Gud ÄR”. Det finns ingen mera gud att tillbe än Jesus. ”Fadern är i mig (Jesus) och jag är i Fadern” (Joh. 10:38). Guds eviga Ande har fött sig denna uppenbarelseform i Sonens gestalt. Gud har uppenbarats som Ande Kropp och Själ och vi är skapad till Hans avbild, Jesus Kristus. Läran om treenigheten är märket från vilddjuret, den Katolska kyrkan som föddes formellt år 325 i Nicea.

I bibeln står det om Elia och baalprofeterna. (1 Konungaboken 18:17-39)

Tänk vad många de var mot Elia. Kanhända det är denne gud som inte har förmåga att hela människor från deras sjukdomar idag, eller?

”Och när Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: ”Är du här, du som drager olycka över Israel?” Han svarade: ”Det är icke jag, som drager olycka över Israel, utan du och din faders hus, därmed att I övergiven HERRENS bud, och därmed att du följer efter Baalerna. Men sänd nu bort och församla hela Israel till mig på berget Karmel, jämte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som äta vid Isebels bord.” Då sände Ahab omkring bland Israels barn och lät församla profeterna på berget Karmel.

Och Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.” Och folket svarade honom icke ett ord. Då sade Elia till folket: ”Jag allena är kvar såsom HERRENS Profet, och Baals profeter äro fyra hundra femtio man. Må man nu giva oss två tjurar, och må de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden, utan att tända eld därpå, så vill jag reda till den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld därpå. Därefter mån I åkalla eder guds namn, men själv vill jag åkalla HERRENS namn. ”Den gud som då svarar med eld, han vare Gud.” Allt folket svarade och sade. ”Ditt förslag är gott.” Då sade Elia till Baals profeter: ”Väljen ut åt eder den ena tjuren och reden till den, I först, ty I ären flertalet; åkallen därefter eder guds namn, men eld fån I icke tända.” Då togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan åkallade de Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss.” Men icke ett ljud hördes, och ingen svarade. Och alltjämt haltade de åstad kring altaret som man hade gjort. När det så blev middag, gäckades Elia med dem och sade: ”Ropen ännu högre, ty visserligen är han en gud, men han har väl något att begrunda, eller ock har han gått avsides, eller är han på resa; kanhända sover han, men då skall han väl vakna.” Då ropade de ännu högre och ristade sig, såsom deras sed var, med svärd och spjut, så att blodet kom ut på dem. När det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och höllo så på ända till den tid då spisoffret frambäres. Men icke ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta på dem.

Och Elia sade till allt folket: ”Träden hitfram till mig.” Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar — den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: ”Israel skall vara ditt namn.” Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av två sea-mått. Därefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: ”Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet över brännoffret och veden.” Han sade ytterligare: ”Gören så ännu en gång.” Och de gjorde så för andra gången. Därefter sade han: ”Gören så för tredje gången.” Och de gjorde så för tredje gången. Och vattnet flöt runt” omkring altaret; och han lät fylla också graven med vatten. Då nu tiden var inne att frambära spisoffret, trädde profeten Elia fram och sade: ”HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bliva kunnigt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att det är på din befallning jag har gjort allt detta.” Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förnimmer att det är du, HERRE, som är Gud, i det att du vänder om deras hjärtan.” ”Då föll HERRENS eld ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven. När allt folket såg detta, föllo de ned på sina ansikten och sade: ”HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är Gud!”

Frid

lärjungen