Gudomens hemlighet, del 1

Gudomens hemlighet

Människan har i alla tider försökt förklara vem Gud är. Detta har genom historiens gång vållat strider och till och med krig. I Guds Ord, Bibeln så står det också att det är en erkänt stor hemlighet. Jag har valt att citera från Reformationsbibeln som är likställd med King James bibelöversättning. Där står:

”Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: Gud* blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i Anden, sedd av änglarna, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.” (1 Tim 3:16)

Lewi Pethrus född 1884, död 1974, var en svensk förgrundsgestalt och ledare inom Pingströrelsen. Han skrev år 1933 en bok med titeln ”Kristi vittnesbörd om Moseböckerna” där han angrep de organiserade kyrkorna och samfundens lärosystem i ämnet Kristi gudom. Här följer ett kort utdrag från boken:

”Filosofiska riktningar inom kristenheten har byggt upp vidlyftiga utförliga lärosystem på detta ord, logos-begreppet, och man har gjort högtflygande spekulationer över vad det skulle betyda. Man har på detta sätt kommit fram till teorier som det verkligen inte är lätt för enkla människor att förstå. Detta är en av orsakerna till varför man inte ska tro på dem. Allt som rör evangelium är sådant att varje enkel människa kan fatta det. I annat fall kan det inte fylla sitt ändamål. Evangelium är ingen högklassreligion eller en religion för filosofer, utan det är till för människor av olika slag. Dessa vidlyftiga spekulationer dömer sig själv.”

Den som vill läsa hela boken, kan göra det här nedanför.

Det som Lewi Pethrus troligen angriper är dessa människogjorda trosbekännelser som försöker ersätta Bibelns Ord och texter.

Vid konciliet i Konstantinopel 381 avslutades den arianska striden och den sk niceno-konstantinopolatanska trosbekännelsen antogs. Treenigheten.

Det fanns en mängd tolkningar om gudomen som blev förbjuden ett år tidigare, år 380 av Theodosius den store, romersk kejsare 375-395, som utfärdade det berömda religionsedikt, som gjorde slut på religionsfriheten i det romerska riket och gjorde treenighetesläran till den enda tillåtna religionen. Ur detta dokument, som hade titeln ”Cunctos populos” återges följande:

”I enlighet med den apostoliska undervisningen och evangeliets lära skall vi tro på Faderns, Sonens och den Helige Andes gudomlighet i likvärdigt majestät och helig treenighet. De som följer denna lag ger vi rätt att anta TITELN KATOLSKA KRISTNA.”

Här följer ett antal läror som förbjöds genom att de betraktades som en heresi (villolära):

Eunomianerna var uppkallade efter biskop Eunomios, som förnekade Kristi och Andens gudomlighet.

Anomoier och arianer lärde, att Sonen var olik Fadern.

Eudocianerna var uppkallade efter biskop Eudoxios, som betonade Sonens olikhet med Fadern.

Semiaranerna räknades som arianer ”till hälfte”

Pneumatomakerna (andebekämparna) förnekade Andens gudomlighet.

Sabellianerna var anhängare till den romerska presbytern Sabellius, som lärde att Treenigheten endast var olika framträdelseformer av Gud.

Marcellianerna delade den av Marcellus av Ancyra förkunnade läran, att skillnaden mellan Fadern och Sonen endast var tillfällig.

Fotinianerna var anhängare till Fotinos, som lärde att Sonens mänsklighet endast var temporär och att han vid tidens slut skall uppgå i Fadern.

Apollinaristerna delade Apollinaris av Laodikeias uppfattning, att Kristus saknade mänsklig själ och att hans medvetande var enbart gudomlig.

Alla dessa läror och lärare betraktades som heresi och de förlorade sin biskopsstatus av Konstantin och ersattes av andra som följde treenighetens gud. (Texten hämtad från ”Kyrkligt Documentarium” Kyrkans historia i dokument, skriven av Martling.)

Nicea konciliet år 325 var startskottet för kejsaren Konstantin att försöka ena de kristna i en lära. Här följer en kort sammanfattning från apostlarnas martyrtid till Nicea år 325.

De tre första århundradena förföljdes det sanna vinträdet i omgångar, vilket oftast betydde martyrskap genom tron på Jesus. Plötsligt i början på 300 talet, strax innan Nicea konciliet skall genomföras, ändras strategin mot de kristna, genom att låta dem få utöva sin tro i hela Romarriket. De blir fredade och får tillbaka sina församlingslokaler o.s.v.

År 314:

Augustinus uttryckte följande ståndpunkt, som allmänt hyllades av västerlandet och som hade fastlagts av konciliet i Arles år 314. Därmed blev det ett avslut för döpandet i Jesu Kristi namn (Apg.2:38).

”Om någon kommer till Kyrkan från en heresi, skall han tillfrågas om dopbekännelse. Om det synes säkert, att han blivit döpt i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, skall han endast handpåläggas, så att han tar emot den Helige Ande. Om hans svar vid tillfrågan inte innehåller denna TREENIGHET, då skall han döpas.” (Texten är hämtad från ”Kyrkligt Dokumentarium” Kyrkans historia i dokument, skriven av Martling.)

År 325:

Konstantin och hans teologiska rådgivare, biskopen Hosius av Cordova (257-357) var initiativtagare till Nicea konciliet 325 . Han biskopskröntes år 296 och blev Konstantins personlige rådgivare år 313. Konstantin hade i sin tur förberett detta möte genom att erbjuda biskopar förmåner såsom skattebefrielser m.m om de anslöt sig till frågan om att den allsmäktiga gudomliga makten innehöll  tre personer, d.v.s. en Fader, en Son och en Helig Ande. Detta passade honom, eftersom han dyrkade Solguden som den högsta makten, medans de kristna sammanfattade hela gudomen i Jesus Kristus (Kol 2:9). Konstantin hade inte övergett tron på sina hednagudar vid Nicea 325.

Dopfrågan och gudomen är det som avhandlas vid Niceakoncilet. De som menade att Jesu egna ord i Matt.28:19, står högre i kurs än Petrus ord i Apg.2:38-39, vann gehör efter påtryckningar av kejsare Konstantin. Detta resulterade i att dopet formaliserades till tre personer i gudomen, medans dopet i Jesu Kristi namn avskaffades helt. Dopet i Jesu Kristi namn passade inte in i den Niceanska formeln. I Nicea formeln skrevs in att Sonen är av samma väsen som Fadern.

"Majoriteten av konciliet ville uttrycka Kristi gudom i enbart bibliska termer liksom Eusebios. ”Tillsammans med de andra gav han efter för kejsarens påtryckningar och antog uttrycket ”av samma väsen (homoousios) men liksom många andra gjorde han det långt ifrån helhjärtat.” (Texten är hämtad från ”Eusebios Kyrkohistoria” Svensk översättare och inledning av Olof Andren)

Ungefär 50 år efter Nicea koncilet, år 380 avskaffar kejsaren Theodosius I religionsfriheten och den katolska kyrkans treenighetslära blir allhärskande. Detta blir början på det fria fall som sedan följde med kommande koncilier.

Sammanfattning:

Det vi kan lära oss av historiens misslyckanden som åstadkommit mängder av människogjorda trosbekännelser är att endast tro på Guds Ord. Vi kan också se att majoriteten av konciliet vid Nicea ville uttrycka Kristi gudom i enbart bibliska termer.

Jag tror att dessa biskopar som försökte försvara sanningen hänvisade till följande bibelställen. Vad tror ni som läsare? Här följer några bibelcitat. Fyll gärna på med flera bibelverser i era kommentarer.

”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” (5 Mos.6:4)

Från Reformationsbibeln.

”Ty i honom bor Gudomens hela fullhet kroppsligen” (Kol. 2:9)

"Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Guden, som är vid Faderns bröst, han har uppenbarat honom"

(Joh. 1:18)

”Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,” (Joh. 5:37) (Varför? Ingen kan se eller höra en Ande.)

”Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen. Människosonen, som är i himlen”

(Joh. 3:13)

”Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit han var förrut”

(Joh. 6:62)

”Därför sade jag till er att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror, att ”Jag Är”, skall ni dö i era synder” (grek. ego eimi. Se 2 Mos. 3:14f)

(Joh.8:24)

(Vem är den Helige Ande?)

"Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, för att HAN SKALL FÖRBLIVA HOS ER FÖR ALLTID, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förbliver hos er och SKALL VARA I ER. Jag skall inte lämna eder faderlösa, JAG SKALL KOMMA TILL ER" (Joh.14:16-18)

”Jag och Fadern är ett.” (Joh. 10:30)

”Fadern är i mig och jag i honom” (Joh. 10:38)

Min slutsats blir att Anden som är Fadern bor i gestalten Jesus Kristus fullt ut. Det är Faderns kropp i skapelsen som har utgått från Honom själv. Kyrkofadern Justinus Martyren (år 100-165) säger det samma.

Justinus Martyren, dialog med Trypho

Kapitel Lx1-Visdomen är född av Fadern, som eld från eld

”Jag skall ge er en annan vittnesbörd, mina vänner,”sa jag,” från skiften, att Gud födde i början, innan alla varelser, en viss förnuftig makt som utgår från sig själv, som är kallad genom den Helige Ande, nu Herrens härlighet, nu Sonen, åter Visheten, återigen Ängeln, sedan Gud, och därefter Herren och Ordet, och vid ett annat tillfälle kallar han sig själv för Hövitsmannen (anförare för Herrens här, ), när han visade sig i mänsklig form för Josua , Nuns son. För han kan kallas alla dessa namn, eftersom han hjälper Faderns vilja, och eftersom han var född av Fadern genom en viljeakt, precis som vi ser händer hos oss, när vi ger ut några ord, avla vi ordet”

Jesu Kristi frid med er alla.

lärjungen