Bibelcitat som motbevisar läran om treenigheten

Jag kommer att uppdatera detta ämne och fylla på med fler bibelcitat vart efter. Syftet är att visa på att läran om treenigheten är och förblir en människolära. Den utgår efter att Gud är tre skiljda personer inom en gudom. Bibeln säger dock att Herren är en.

Startskottet för denna formaliserade människolära skedde vid kyrkomötet i Nicea år 325.  

I Eusebios kyrkohistoria får vi en sammanfattning av översättaren Olof Andren, sid. 11,

"Majoriteten av konciliet ville uttrycka Kristi gudom i enbart bibliska termer liksom Eusebios. Tillsammans med de andra gav han efter för kejsarens påtryckningar och antog uttrycket ”av samma väsen (homoousios) men liksom många andra gjorde han det långt ifrån helhjärtat."

Därför ska vi nu uttrycka Kristi gudom i enbart bibliska termer och påvisa att läran om de tre personerna i gudomen är en falsk lära och att dessa tre tillbedjelseobjekt är dyrkan av flera gudar. De faller redan på första budet. ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”

Uppdaterad 20 dec. 2015

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud"
(Joh. 1:1)

"Det som var från begynnelsen, det vi hava hört, det vi med egna ögon hava sett, det vi skådade och med egna händer togo på, det förkunna vi: om livets Ord tala vi. Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna därom och förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Ja, det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att också I mån hava gemenskap med oss; och vi hava vår gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.”
(1 Joh. 1:1-3)

”Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig”
(1 Joh. 2:1)

”Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud; och var och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som är född av honom.”
(1 Joh. 5:1)

”Och detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i hans Son. Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han har icke livet.”
(1 Joh. 5:11-12)

”Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kunna känna den Sanne; och vi äro i den Sanne, i hans Son, Jesus Kristus. Denne är den sanne Guden och evigt liv.”
(1 Joh. 5:20)

”Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.”
(Jak. 2:19)

"honom som allena är Gud, och som är vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, honom tillhör ära, majestät, välde och makt, såsom före all tid, så ock nu och i alla evigheter. Amen."(Jud. 25)

”Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk”
(Rom. 1:20)

”så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.”
(Rom. 3:30)

”Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.”
(Rom. 9:5)

”Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.”
(Rom. 11:36)

”honom, den ende vise Guden, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter. Amen.”
(Rom. 16:27)

Uppdaterad 12 dec. 2015

"Och vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i nåd berett oss en evig hugnad och givit oss ett gott hopp"
(2 Tess. 2:16)

”Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus”
(1 Tim. 2:5)

Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: ”Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.”

(1 Tim. 3:16)

”Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar jag dig att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse, vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre, han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare ära och evigt välde! Amen.”
(1 Tim. 6:13-16)

”medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse”
(Tit. 2:13)

”Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han — sedan han hade utfört en rening från synderna — satt sig på Majestätets högra sida i höjden.”
(Hebr. 1:1-3)

”Och om I såsom Fader åkallen honom som utan anseende till personen dömer var och en efter hans gärningar, så vandren ock i fruktan under denna edert främlingsskaps tid”
(1 Pet. 1:17)

Uppdaterad 7 dec. 2015

"Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten"
(1 Tim.3:16)

Uppdaterad 4 dec. 2015

"Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen"
(Kol.2:9)

”Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike.

I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder, i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom.”

(Kol.1:13-17)

"Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda. Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal"
(Kol.2:2-4)

Uppdaterad 2 dec. 2015

”Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet. Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre, och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull. Ty den Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.”

(2 Kor.4:4-7)

"om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finns i himmelen och på jorden."

(Efe.1:10)

"en kropp och en Ande, liksom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse - en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla."
(Efe.4:4-6)

"han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämligheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja intill döden på korset. Därför har Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre."
(Fil.2:6-11)

"Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn"
(Matt.28:19)

"Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse"

(Apg.2:38)

Från 26 nov. 2015

”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” 

(5 Mos.6:4)

"Jesus svarade: "Det förnämsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och allt ditt förstånd och av all din kraft"
(Mark.12:29-30)

"Och HERREN skall då vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett"
(Sakarja 14:9)

"Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt, också de onda andarna tro det och bäva"
(Jak.2:19)

”så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.”

(Rom.3:30)

”Men I ären mina vittnen, säger HERREN,

I ären min tjänare, den som jag har utvalt,

på det att I mån veta och tro mig

och förstå, att det är jag;

före mig är ingen Gud danad,

och efter mig skall ingen komma.

Jag, jag är HERREN,

och förutom mig finnes ingen frälsare.” 
(Jesaja 43:10-11)

”Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är Gud, och ingen annan än han. Från himmelen har han låtit dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden. Eftersom han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, och själv med sin stora kraft förde dig ut ur Egypten, och fördrev för dig folk som voro större och mäktigare än du, och lät dig komma in i deras land och gav det åt dig till arvedel, såsom nu har skett, därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud, uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan; och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig för all tid.” 
(5 Mosebok 4:35-40)

”Men HERREN är en sann Gud,

han är en levande Gud

och en evig konung;

för hans förtörnelse bävar jorden,

och folken kunna icke uthärda hans vrede.

Så skolen I säga till dem:

De gudar som icke hava gjort himmel och jord,

de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.”

(Jeremia 10:10-11)

När är hedningarnas tider fullbordade?

Bibeln talar om en tid då hedningarna i fulltalig skara kommit in. Hedningarnas tid är därefter avslutad. Vad betyder det? När började denna tidpunkt? Låt oss läsa ur Joh.1:9-12 och se hur allt började.

"Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn."

När bibeln talar om att hans egna icke togo emot honom, så menas det barn från Israel, eftersom Jesus såsom människa i köttet är född av Davids säd, (Rom.1:3) och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, (Rom.1:4).

Paulus säger i Rom.9:25-26 följande:

"Det folk, som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk, och henne som jag icke älskade skall jag kalla min älskade. Och det skall ske, att på den ort, där det sades till dem "I ären icke mitt folk" där skola de kallas den levande Gudens barn"

När bibeln talar om "hans egna" då menas det Israels barn, hans egendomsfolk efter löftet, medans vi kallas för hedningar.

Då kan vi se att hedningarnas tider påbörjades då evangelium om Herren Jesus predikades och togs emot i tro. Detta var i överrensstämmelse med Guds frälsningsplan för alla "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv" (Joh.3:16)

Nu ska vi studera några bibeltexter, när hedningarnas tider äro fullbordade.

"Och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade"
(Luk.21:24)

”Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in; och så skall hela Israel bliva frälst” 

(Rom. 11:25-26)

Genom Guds Ord så uppenbaras ledtrådar när hedningarnas nådatid avslutas. Hedningarna ska i fulltalig skara komma in och så skall Israel, kvarlevan bliva frälst. Israel kommer snart att ta emot Jesus som deras Messias och Herre. 

Frågan är om inte Gud redan har vänt sitt ansikte mot Israel och strider för dem, samtidigt som hedningarna börjar drabbas av förbannelse. Endast de som är i Kristus blir skonade.

Hedninganas välstånd och den kristna undervisningen i skolorna avslutades på 60-talet. Därefter har det gått utför med all moral. Kyrkor och samfund har gått in under avfallet. Lägg noga på minnet vad som händer under 60-talet.

Var och en som läser detta får själv avgöra hur lång tid som är kvar innan hedningarnas tider är fullbordade. Själv tror jag att väckelsens tid för hedningarna är förbi. Gud är i sitt Ord och detta Guds Ordet är vänt mot Kristi brud som lever idag och Israels barn. Vi väntar på bortryckelsen, medans Israel går in i en vedermöda, där alla hednaländer går i strid mot dem. Detta blir begynnelsen på tredje världskriget.

Här följer lite text som är hämtat från nätet, som belyser Israels frälsning och hedningarnas avslutning.

Det finns bara en stad som har kallats “helig” av Gud – Jerusalem (JES 52:1; JES 66:20). Ingen annan stad har kallats “vår Guds stad” (PSA 48:2) och ingen annan har utvalts av Herren. “Men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall vara där…” (2 KRÖN 6:6). Herren har “…stor nitälskan för Jerusalem.” (SAK 1:14) Jesus grät till och med över Jerusalem då han förutsåg dess ödeläggelse (LUK 19:41). Det var i Jerusalem som lärjungarna mottog den Helige Ande på pingstdagen, och Evangeliet spreds först från denna stad. Jesus togs upp till himlen från Jerusalem och kommer att komma tillbaka dit igen (SAK 14:4). Jerusalem, “fridens stad”, har erövrats och återerövrats ett flertal gånger, men Guds Ord berättar för oss att Herren själv skall försvara Jerusalem vid slutet: “Men denna hemsökelse skall HERREN låta drabba alla de folk som drogo ut för att strida mot Jerusalem: han skall låta deras kött ruttna, medan de ännu stå på sina fötter; deras ögon skola ruttna i sina hålor och deras tunga skall ruttna i deras mun.” (SAK 14:12) Detta Bibelord är en indikation på det slutliga kärnvapenkriget vid slutet av vår nuvarande tidsålder. 

Hedningarnas tid 

Jerusalem utgör medelpunkten för ett stort antal profetior. Det förutsades att Jerusalem skulle komma att erövras av hedningar: “Jerusalem skall bli förtrampat av hedningarna till dess att hedningarnas tider blir fullbordade.” (LUK 21:24). Denna profetia gavs av Jesus och började uppfyllas år 70 e. Kr. när Jerusalem erövrades av romarna och alla judar antingen dödades, dog av svält eller såldes som slavar. År 638 e. Kr. erövrade muslimerna Jerusalem och bortsett från en kort period under korstågen regerade de över staden fram till 1917, när de allierade styrkorna under general Allenby befriade den. 

Profetian om Jerusalems befrielse år 1917 

Profeten Daniel gav följande anmärkningsvärda profetia när han talade om framtiden för sin hemstad Jerusalem: “Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.” (DAN 12:4-12). År 1335 i den muslimska kalendern motsvarar år 1917, exakt det år då turkarna överlämnade Jerusalem till britterna. Profeten Haggai profeterade till och med den exakta dagen för befrielsen, nämligen den 9 december (HAG 2:15-18), och Jesaja förutsade sättet på vilket Jerusalem skulle befrias – med hjälp av flygplan (JES 31:5). För mer information, se artikeln “As Birds Flying”. Kategori B "1967 – DET SISTA DATUMET I BIBELN!" sb0096se Sida 2 Profetian om Jerusalems befrielse 1967 Ända sedan grundandet av staten Israel 1948 har de arabiska nationerna vägrat att acceptera Israel som en oberoende stat och har väntat på att slå tillbaka mot Israel. Trots att man överraskade israelerna genom att attackera på en sabbatsdag i juni 1967, och trots att man var överlägsen i antal med minst 50:1, så led araberna ett fullständigt nederlag på endast sex dagar. På mindre än tre timmar förstörde israeliska flygstridskrafter 300 egyptiska flygplan på marken. Men det mest betydelsefulla resultatet av kriget var att den gamla delen av Jerusalem, fram till dess i Jordaniens händer, kom i judisk besittning. Sålunda uppfylldes återigen häpnadsväckande bibliska profetior. Trots att detta var helt oväntat blev många kristna inte förvånade över utgången av sexdagarskriget. Två skilda profetior pekade mot 1967 som året för Jerusalems befrielse:

Daniels profetia om 2300 år

“"Huru lång tid avser synen om det dagliga offret, och om överträdelsen som kommer åstad förödelse, och om förtrampandet av både helgedom och härskara?" Då svarade han mig: "Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen."” (DAN 8:13,14) När man ser till sammanhanget runt denna profetia ser man att det talas om en vädur med två horn (Medien och Persien; se DAN 8:20) och en bock (Grekland; DAN 8:21). “Jag såg honom (bocken) komma ända inpå väduren och störta över honom i förbittring, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom; och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld.” (DAN 8:7) Denna del av profetian uppfylldes när Alexander den Store korsade Dardanellerna och gick in i Mindre Asien år 334 f. Kr. med en armé på 35 000 greker och makedonier och besegrade det väldiga Persiska imperiet. Från och med den tidpunkten skulle Palestina/Israel alltid komma att vara “förtrampat av hedningarna”, eller under kontroll av främmande nationer, vare sig det var greker, romare, saracener eller turkar. Daniel profeterade dock att den heliga platsen (Jerusalem) skulle förbli förtrampad endast i 2300 dagar. Genom att tillämpa den bibliska tidsskalan (en dag svarande mot ett år – se Hesekiel 4:6) och hålla i minnet att det inte finns något datum 0 e. Kr., så hamnar vi exakt på 1967!  

Jubelåret

“Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder; var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och en av eder skall återfå sin släktegendom.” (3 MOS 25:10) Jubelåret kännetecknades av det faktum att alla fastigheter och ägodelar gavs tillbaka till sina ursprungliga ägare, om de skulle ha blivit förlorade under tiden. Slavar skulle bli frigivna; i korthet var den en tid för att “förkunna frihet”. Om man räknar från år 1917, så skulle nästa jubelår komma att bli 1967. Är det en ren slump att Jerusalem befriades återigen det året?

Profetian om fikonträdet

“Lär av fikonträdet en liknelse: När dess kvistar blir mjuka, och löven börjar spricka ut, så vet ni, att sommaren är nära. Likaså när ni ser allt detta, så vet, att det är nära och står för dörren. Sannerligen säger jag er: Denna generation skall inte förgås, förrän allt detta sker.” (MATT 24:32-34) Kategori B "1967 – DET SISTA DATUMET I BIBELN!" sb0096se Sida 3 När Jesus talade om de händelser som måste ske före Hans återkomst gav han tecknet om fikonträdets löv som börjar spricka ut. I Bibeln liknas Juda ofta vid ett fikonträd. Exempelvis talar Jeremia 24 om bra och dåliga fikon, där de bra fikonen var de judar som återvände till Jerusalem efter den babyloniska fångenskapen; de dåliga fikonen var de judar som beskrivs i bibelordet “På alla orter dit jag fördriver dem skall jag göra dem till en varnagel och en skräckbild för alla riken på jorden, till en smälek, till ett ordspråk och en visa, och till ett exempel som man nämner, när man förbannar.” Jesus förbannade fikonträdet som inte bar frukt (MATT 21:19), och antydde att judarna inte bar frukt heller. “…Guds rike skall tas från er och ges åt ett folk, som bär dess frukt.” (MATT 21:43) Ändå antydde Jesus att det skulle komma en tid när fikonträdets (Juda), judarnas, löv skulle spricka ut, och att denna generation skulle se Kristi återkomst. Vi lever just nu i den tiden! Grundandet av staten Israel 1948 och Jerusalems befrielse 1917 och 1967 är alla tecken på att fikonträdet lövas. Jesus kommer verkligen tillbaka snart, och ingriper under det kommande slutliga kärnvapenkriget och etablerar sitt rike på jorden, vilket kommer existera i tusen år. Tecknen kan redan ses. Är du redo? “Därför, var också ni redo, ty i den stund ni inte tänker det, kommer Människosonen… Men såsom det var på Noas tid, så skall också Människosonens tillkommelse vara. Ty såsom det var i dagarna före floden: De åt och drack, män tog sig hustrur, och kvinnor gavs åt män, intill den dag, då Noa gick in i arken och de visste intet av, förrän floden kom och tog dem bort allesammans, så skall det också vara vid Människosonens tillkommelse.” (MATT 24:44,37-39) 

Mina avslutningsord över detta ämne

Jag tror att hedningarnas tid är över. Församlingstidsåldrarna med väckelserna är slut. Varför? Det behövs inget mera i Guds Ord som ska väckas upp. Jesus Kristus är Guds Ord och bruden och Ordet är ett. Idag kan vi säga Amen till hela Guds Ord. Vi har oljan till våra lampor och väntar bara på att Jesus ska säga "Kom hit upp"

"en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader" (Efe.4:5)

Kristi brud samlas under enhet i Guds Ord, medans skökan, den katolska kyrkan samlar in sina döttrar, samfund och kyrkor, under påven och hans märke 666, 

Den tredubbla krona som varje påve kröns med, har den latinska inskriptionen "Vicarius Filii Dei", vilket betyder Guds Sons Vikarie! Talvärdet för denna titel på latin är 666. Gemensamt för skökan och hennes döttrar är att de är döpt i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn och de erkänner inte dessa titlar under namnet Jesus. De säger nej till detta bibelställe:

"Petrus svarade dem: "Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse, då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud kallar" 

(Apg.2:38-39)

Så många som Herren vår Gud kallar. Intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in.

ÄR DU DÖPT I JESU KRISTI NAMN?

Herrens välsignelse i Jesu Kristi namn.

/lärjungen

Antikrist lära

Antikrists lära kontra evangelikal kristendom

Georg Spalatin , född den 17 januari 1484, död den 16 januari 1545 i Altenburg , var en tysk reformator, Martin Luthers vän och medarbetare i reformationsverket.

Martin Luther studera profetiska Daniels bok och Uppenbarelseboken och Paulus brev till tessalonikerna där antikrist avslöjas. Spalatin skriver till sin vän: (Martin Luther)

"Jag är definitivt mer självsäker och jag kan inte tvivla på att påven är antikrist verkliga ... så ... eftersom allt precis som hans liv, gärningar, ord och bud."

Luther var inte den enda ledare av reformationen, som avslöjade identiteten av Antikrist. Hela skaran av reformatorerna avslöja den sanna naturen av påvedömet. De ingår som Thomas Cranmer, John Wycliffe, John Huss, Jerome, John Knox och många andra.

Protestanterna på Luthers tid hyste inga tvivel. Luther sade:

”Tidigare sade jag att påven var Kristi ställföreträdare. Nu hävdar jag att han är vår Herres motståndare och Djävulens apostel.”

Jag lägger ut följande länkar där Stig Andreasson predikar ang. skillanden mellan ”Katoliscism kontra evangelikal kristendom”

Var och en får avgöra skillnaden. I det fjärde ”youtube” klippet framställs katolicismen som ett system av religiös magi.

Här kan ni lyssna och se vad som skiljer fåren från getterna.

(Trons grundval) http://www.youtube.com/watch?v=j74whXJBufg
(Kyrkan) http://www.youtube.com/watch?v=Hc1UByGcedM
(Försoningen) http://www.youtube.com/watch?v=WXf4G9TBf78
(Frälsningens väg) http://www.youtube.com/watch?v=NohnLwKenI0
(Kyrkohistoria) http://www.youtube.com/watch?v=U1U8cCL1fSE

Den Romersk Katolska kyrkan har 7 sakrament, medans den Luthers evangeliska har 2 sakrament (dopet och nattvarden)

1. Dopet

2. Nattvarden

3. Boten

4. Konfirmationen

5. Ordinationen av präster

6. Äktenskapet

7. Sista smörjelsen

I den nya katolska katekesen står det i paragraf 1129:

”Kyrkan understryker att för de troende är det Nya förbundets sakrament nödvändiga för frälsningen. Den sakramentala nåden är den Helige Andes nåd given av Kristus och särskild för varje sakrament”

Vi kan konstatera att katolsk frälsningslära handlar om en sakramental frälsning.

Teologen Olav Valen-Senstad skrev följande:

”Den katolska kyrkans apologeter gör förtvivlade men fåfänga försök att bortförklara att det katolska religionssystemet är renodlad magi överförd till ”kristendom”. Varje saklig religionshistorisk undersökning av magins väsen visar oemotsägligt att katolicismen på alla väsentliga punkter är ett system av religiös magi”

Skärselden är en falsk straffanstalt, trots att synderna är förlåtna återstår straff, viket står helt i strid med Guds Ord. Sanningen är ju denna att när synderna äro förlåtna, så återstår inget mera offer. Vi behöver inte offra eller lida något mera.

Att be till döda helgon så säger skriften i Ps 49:8-9 följande:

”Men sin broder kan ingen förlossa

eller giva Gud lösepenning för honom.

För dyr är lösen för hans själ

och kan icke betalas till evig tid”

Jungfru Maria anses inom den katolska kyrkan vara född utan synd. Hon är himmelens drottning. Hon är evig jungfru.

Vad säger egentligen bibeln om synd. Jo alla människor är syndare utan undantag.

Evig jungfru då Jesus bevisligen i den grekiska texten av evangelierna hade syskon, både bröder och systrar som Josef och Maria var föräldrar till.

Vidare används Maria i sin kult som medlare i människors böner till Gud. Varför tackar då katolikerna Maria  (kan läsas på små skyltar vid statyer av henne) och inte Gud. Det är ju Gud vi ska tacka  i våra böner och inte avlida människor som alla fötts som syndare.

Nej Katolicismen är en farsot som drabbat jordens innevånare men som nu väntar på domen.

Udden ur denna lära tas då vi predikar Herren Jesu Kristi tillkommelse enl. 2 Tess.2:8

”Sedan skall ”den Laglöse” träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse”

Tror den katolska kyrkan på att judarna är Guds utkorade egendomsfolk? Landet Israel fick det åter år 1948. De väntar på Messias och tusenårsriket.

Att predika hur Jesus kommer tillbaka  till hednaförsamlingen och Israels älskade egedomsfolk tar udden ur den  katolska läran.

Judarna väntar på Messias och han kommer tillbaka till sitt folk.

Sakarja 14:4

Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder.

Sakarja 14:9

Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

Stig Andreasson säger följande:

Vi måste tro allt vad Gud har uppenbarat. Den katolska kyrkan hämtar de gudomliga uppenbarelserna ur den heliga Skrift och traditionen. Bibeln allena är inte tillräcklig för att lära oss vad vi måste tro, ty den innehåller inte allt, vad Gud har uppenbarat. Därför är också arvläran [traditionen] nödvändig. Den heliga Skrift och arvläran kallas de båda troskällorna. Genom den helige Andes bistånd har troskällorna oförfalskat bevarats i Kyrkan.

- Katekesen

En av reformationens huvudprinciper var ”Skriften allena.” Den principen bygger på Skriftens eget vittnesbörd,

ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger

- 1 Kor 4:6

Men den katolska kyrkan menar sig ha en annan källa till uppenbarelsekunskap, nämligen kyrkans tradition. Därför känner påvekyrkan sig fri att proklamera läror och dogmer som inte omtalas i Bibeln.

Trots att den katolska katekesen tydligt säger att Bibeln är otillräcklig som trosgrund, händer det att katolska teologer påstår att påven och kyrkan i verkligheten inte lär något annat än det som de kristna alltid har trott, ty allt vad traditionen säger finns gömt i Bibeln, menar de. Men det är svårt för dem att bevisa att de kristna alltid har trott på påvens ofelbarhet, jungfru Marias syndfrihet och himmelsfärd, för att nämna några exempel. I verkligheten blir det så att traditionen står över Bibeln – och kyrkan med dess läroämbete står över alltsammans. Jesus sa till sin samtids skriftlärde:

Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar.

- Mark 7:9

Den katolska kyrkan gör precis detsamma!

Förutom sina mångfaldiga kyrkliga traditioner har den katolska kyrkan också utökat antalet böcker i Bibeln. I tillägg till de av kyrkan godkända förklaringarna innehåller katolska biblar också Gamla testamentets apokryfiska böcker, vilka aldrig godkändes vare sig av judarna eller av den urkristna församlingen. David Hedegård skrev på sin tid att

i Gamla testamentets apokryfer finns villfarelser, och på somliga av dem har den katolska kyrkan, som jämställer dem med de kanoniska, byggt flera av sina villoläror.

På den ekumeniska arenan undviker den katolska kyrkans representanter vanligen att omtala vad som åtskiljer katolicism och evangelisk kristendom beträffande trosgrunden. Välmenande ekumener både bland katoliker och protestanter säger ofta att vi måste fokusera på det som förenar oss och inte på det som skiljer. Detta är en typisk halvsanning som leder till förvirring. Skillnaden mellan katolsk tro och evangelisk kristendom berör själva fundamentet och inte bara några periferiska småsaker. Roms kyrka anser sig ha ett ofelbart läroämbete, som själv alltid har den rätta tolkningen både av Bibeln och av sin egen tradition. Guds Ord uppmanar oss till att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

- Jud v.4

Det betyder att den kristna tron inte ska och inte kan undergå någon förändring under tidernas gång. Ordspråksboken 30:5-6 säger,

Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.

Detta är en fundamental biblisk sanning som inga evangeliska kristna någon gång kan ge avkall på om de vill fortsätta att vara evangeliska och göra skäl för namnet.

Katolska nattvarden – mässofftret

I den katolska katekesen står

”….gör detta till min åminnelse, gav Jesus makten till att förvandla bröd och vin till hans heliga lekamen och blod. Förvandlingsmakten har övergått från apostlarna till deras efterträdare i prästämbetet.”

Nu säger ju bibeln att försoningsoffret är givet en gång för alla.

I den katolska nattvarden, mässoffret måste det vara ett prästerskap som är trollkarlar. Dock är dessa trollkarlar dåliga på att trolla.

En katolsk kyrkofader jämförde detta under med Jesus första under, då han förvandlade vatten till vin. Men hur blir det då?

Tänk då om köksmästaren kom ut och sade följande till folket ” Jesus har förvandlat flera krukor med vin, men jag måste bara säga detta att vinet är under vattnets gestalt. Det smakar vatten men det är vin. Ni måste ha tro bara.

Nu vet ju vi evangelisk troende kristna att när Jesus förvandlade dessa krukor som var fyllda med vatten så förvandlade han det till riktigt vin, och vilket vin sen. Det godaste vinet kom sist åt gästerna.

Sammanfattning: Den antikristliga läran började med att smyga in små lögner i de första församlingstidsåldrarna. Under den mörka medeltiden var nästan allt ljus borta. Då kom Martin Luther och reformationen, med rättfärdiggörelsen. Ljuset hade återvänt tillbaka. Därefter följde Ordets väckelse med helgelsen och John Wesley. Sist kom pingstväckelsen med gåvornas upprättelse och dopet i den Helige Ande. Där slutar hedningarnas församlingstidsåldrar med hela Ordets upprättande. Anden och Ordet är ETT.

Dopet i Herren Jesu Kristi namn (Apg. 2:38-39) och Guds Ords helhet enl. Efe. 4:5
"en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.”

Motståndaren till Guds församling har i alla tider avslöjats av de sanna troende

Paulus kände till antikrist hemlighet ”Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam”

(2 Tess.2:7)

Martin Luther och reformationen kände till hemligheten.

Vi har i vår tid med Guds Ords hjälp avslöjat alla hemligheter om antikrist. När församlingen är bortryckt så kommer satan kastas in i påven fullt ut. Den katolska kyrkan är antikrists lära. Församlingen har besegrat antikrist.

Jesu Kristi frid

lärjungen

Jesu återkomst före vedermödan

Efter att ha läst Mikael Walfridssons gedigna studie i detta ämne, så vill jag skriva ner lite av mina egna tankar. Jag rekommenderar läsarna att studera ämnet ” Jesu återkomst före vedermödan” som finns i fyra delar på Mikael Walfridssons blogg. http://www.jesus-kommer-snart.blogspot.dk/

Vi ska nu belysa Jesu egna ord och försöka finna, att Hans återkomst till församlingen sker före vedermödan, men först ska vi citera Paulus brev till Tessalonikerna. Detta bibelställe har vållat mycket huvudbry för kristenheten, genom att sanningen trängts tillbaka av den falska församlingen, som iklätt sig Israels plats i Guds frälsningsplan. För alla sanna kristna genom församlingstidsåldrarna har bibelcitatet ingivit hopp och tröst.

”Ty detta säger vi er såsom ett ord från Herren, att vi som lever och är kvar till Herrens återkomst, inte alls skall komma före dem som är avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först skall de som dött i Kristus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så skall vi alltid vara hos Herren” 
(1 Tess. 4:15-18) från Reformationsbibeln

I dessa vackra ord ger Herren oss hopp om återförening. Vi ser att Herren skall stiga ner från himlen. Vad betyder det? Jo Jesus lämnar platsen från Faderns högra sida.

Under församlingstidsåldrarna, hedningarnas tid, har Han genom blodet inför Fadern, suttit på nådastolen. Nåden och blodet finns naturligtvis fortfarande kvar, men nu sker en förflyttning närmare oss, för den sista av hednabörd ska bli frälst och Jesus hämtar sin församling. Han vill att vi ska vara där Han är. Det är det fulla Ordet, apostlarnas lära som kommit tillbaka i ändetiden, vilket den Helige Ande hade till uppgift att göra, nämligen att påminna oss och leda oss fram till HELA SANNINGEN och HELA SANNINGEN finns i Guds Ord. Därför har vi oljan så vi kan höra maktbudet eller det befallande ropet från Jesus.

”Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen.” (Joh.16:13) 

Med denna inledning så ska vi ta del av Jesu egna ord och se hur församlingen mognat till skördetid och varför uppryckelsen måste ske före vedermödan. Fundera lite över de rödmarkerade orden, för dessa ger oss en vägledning. 

Jesus sade: 
”Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.” (Matt. 3:12)

”Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ’Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? Han svarade dem: ’En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ’Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’ Men han svarade: ’Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ’Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada” (Matt. 13:27-30)

”Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.” (Matt. 13:37-43)

”Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. — Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.” (Matt.13:45-50)

”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.” (Joh.5:24)

Församlingens uppryckelse före vedermödan, med förklaring till Jesu ord. 

Vi kan sammanfatta de rödmarkerade orden och fundera lite över dem.
vete 
agnarna 
god säd 
ogräset 
Människosonen 
hans rike 
Faders rike 
fiskar av alla slag 
de goda i kärl 
dåliga kastar man bort 

Kastskovel är ett redskap för att rensa tröskad säd. Här möts alla kristna från församlingstidsåldrarna ”först skall de som dött i Kristus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften”. Rensningen sker i logen, där vetet, den sanna församlingen sållas fram och därefter samlas (rycks upp) in i ladan, Faders rike.

Agnar är blomfjäll i sädens (vetets) blomställningar. Agnarna är något oönskat i bröd och annat varför de avlägsnas genom tröskning.
Agnarna är de som inte tog emot hela sanningen och dessa kommer rensas bort i logen, obs! samma loge, men de samlas inte in i ladan, de rycks inte upp i luften och möter Jesus, för de ska brännas upp i en eld som icke utsläckes. Agnarna är den ovisa jungfrun. De som inte tog emot hela sanningen. De är så lik de sanna kristna för bibeln säger att ”de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda”. Idag kan vi peka ut denna grupp som utgått från pingstväckelsen, men som organiserade sig och underordnade sig den stora skökan, Romersk-katolska kyrkan och hennes döttrar. Döttrarna är de som organiserat sig och sade nej till fortsatt väckelse och vägledning i Guds Ord. De älskade kraftgärningar med tecken och under, men vände bort sitt ansikte då Herren ville öppna deras hjärtan för Ordet. Bland agnarna kan det finnas dem som får insikt om sanningen i vedermödan, men då får de betala priset med sina egna liv. De blir martyrer. Annars är vedermödan riktad till Israel, för församlingen är då uppryckt av Herren.

På pingstdagen såddes god säd i jorden av Herren genom den Helige Andes utgjutning. Då blev Ordet levande för dem som lyssnade på Petrus. Den kristna församlingen genom alla tider, kan jämföras med det lilla sädeskornet. Säden såddes, det grodde i jorden, fick små blad, stjälk och gick i ax, med avslutande skörd. Samma säd som såddes på pingstdagen, kommer fram i ändetiden, Ett vete korn som sås i jorden och gror, kommer framkalla samma vete vid skördetiden. Då kan vi förstå reformationen med Martin Luther, att hans budskap var vändpunkten då Guds Ord skulle börja restaureras tillbaka till människornas hjärtan, efter den mörka medeltiden med den katolska kyrkan. John Wesley fortsatte väckelsen med helgelsen och sist kom pingstväckelsen, vilket är Laodicea församlingstidsålder. Från pingstväckelsen utgick sädeskornet samt agnarna. Varje församlingstidsålder som är upptagen i Uppenbarelseboken kap. 2 och 3 har sina respektive församlingsänglar, d.v.s 7 stycken. Dessa änglar ska stå fram med sina skaror av människor, församlingen och ryckas upp tillsammans på skyar för att möta Herren i luften.

Därför kan vi förstå varför Jesus sa ”Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden” för då syns skillnaden mellan den goda säden och ogräset. Hade tjänarna ryckt upp ogräset på Luthers tid, så hade även mycket av den goda säden blivit uppryckt då den inte var fullt utvecklad (blad eller stjälk). Säden på Luthers tid var rättfärdiggörelsen och den hade inte den fulla sanningen och kunde därför attackeras av djävulen genom antikrist, påven och den Romersk katolska kyrkan. Luther själv identifierade tydligt antikrist i den katolska kyrkan. Jesu blod, lammets blod, sittande på Faderns högra sida som medlare, behövdes som nåd för dem, därför att de hade inte den fulla sanningen.

Det som sker när Herren Jesus stiger ner från himlen i 1 Tess. 4: 15-18, är att Han lämnar den högra sidan inför Fadern. Den fulla nåden och Hans blod som blev utgjutet på Golgata finns nu fullt manifesterat i Guds Ord genom den Helige Ande. Antikrist är avslöjad och besegrad av församlingen genom det sanna Ordet som predikas av de troende. Hedningarnas tid avslutas med avfallet inom kyrkorna och när församlingen är uppryckt träder påven fullt synlig fram som antikrist. Den sista vedermödan börjar nu för Israel, då hedningarnas tid är avslutad. Daniels bok och de 70 årsveckorna gäller endast för Israel och inte församlingen. Vi kan tydligt läsa följande:

”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allra heligaste.” (Dan 9:24)

Följande stycke är hämtad fråm Mikael Walfridssons studie i detta ämne. Han skriver:

”Den 70 och sista årsveckan har med Israel och det judiska folket att göra och inte församlingen. I Dan 9:24 kan vi se att alla 70 årsveckor har med det judiska folket och Jerusalem att göra. Precis som de första 69 veckorna inte hade något med församlingen att göra så har heller inte den sista årsveckan med församlingen att göra. Den sista årsveckan som också är vedermödan som är beskrivet i Upp kap 6-19, och är Guds handlande med Israel och denna värden.” 

Låt oss gå tillbaka till Jesu egna ord. Verserna som talar om vetet och ogräset, två skiljda grödor, alltså inte agnarna för detta sitter utanpå vetet, detta vete såddes av Herren, medans ogräset såddes av en ovän, djävulen. Jesus säger här att ogräset ska först samlas ihop och bindas i knippor till att brännas upp. Då är nådens tid slut för de ogudaktiga. Jag tolkar detta som att hedningarnas tid är då på väg att avslutas. Detta sker då ”Herren skall själv stiga ner från himlen med ett befallande rop (ett maktbud skall ljuda, 1917 års bibel), med ärkeängelns röst och med Guds basun”. Där binds alla organiserade kyrkor och samfund i knippor tillsammans med de ogudaktiga, eftersom de har djävulen till sin fader. De har korsfäst Guds Ord, som kommit ner från himlen med budskapet att omvända sig och låta alla döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse (Apg. 2:38-39).

”Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig.” (Upp. 22:11)

Med andra ord, väckelsens tid för hedningarna är förbi. Gud har utkorat sin hednabrud och vi som nu lever, har liksom våra fäder (apostlarna), antagit Herren Jesu namn i dopet.

Sammanfattning med förklaring av Jesu Ord 

”Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan” (Matt.3:12)

”de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike” (Matt.13:43)

”I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara. Och vägen som leder dit jag går, den veten I.” (Joh.14:2-4)

”Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen” (Matt.13:41-42)

Faderns rike är i himlen, medans Människosonens rike är på jorden, tusenårsriket, det Messianska riket. 

"Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada” (Matt. 13:27-30)

1. Ogräset binds i knippor. Varför? Det ska senare brännas upp i eld, vredesdomen.
2. Samlen sedan in vetet i ladan. För att komma in i ladan så måste vi först ryckas upp. Uppryckelsen sker före den sista vedermödan, eftersom ogräset redan är bundet i knippor. Den sista hedningen har kommit in under lammets blod.

Vi tar det en gång till. Jesus säger:
”Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike”
När detta sker så är vi i Faderns rike. 

Hedningarnas tid avslutas med att församlingen rycks upp på skyar för att möta Herren i luften. Ogräset är då bundit i knippor genom det uppenbarade Ordet. Detta Ord riktas därefter till Israels folk genom två Guds vittnen (Upp.11) som då går igenom vedermödan. I den sista vedermödan finner vi Guds vredesdom mot alla Israels fiender och avslutas med att ”alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan” (Matt.13:41-42). Den brinnande ugnen är det sista som händer för de ogudaktiga, ogräset.

Jesus meddelar oss hur uppryckelsen kommer att gå till:
”Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar. Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar. Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.” (Matt.24:40-42)

Vi kan också läsa följande ur bibeln:

”och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen” (1 Tess. 1:10)

”Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare.” (Rom. 2:5)

”Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava blivit rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva frälsta undan vredesdomen.” (Rom. 5:9)

”De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten; men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus” (1 Tess. 5:7-9)

Psaltaren Psalm 27: 1-5
”HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.” 

Vi avslutar med dessa förtröstande ord från Jesus:
”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.” (Joh.5:24)

Herren Jesu Kristi välsignelse önskar jag er.
/lärjungen

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. (Joh.1:1)

Jesu Gudom uppenbaras så tydligt i Johannes evangelium, men ändock så råder villoläror i detta ämne. Den tidiga församlingen levde nära Guds Ord och visste vem Jesus var.

Här följer ett examensarbete från Lunds Universitet "Centrum för teologi och religionsvetenskap" skrivet av Katarina Pålsson år 2012 i ämnet:

Begynnelsen var Logos, en analys av logos-begreppets roll i Justinus Martyrens kristendomsförsvar.
(Klicka på knappen "View Fullscreen" för att få större text då du läser)

Justinus martyren logosbegreppet from larjungen

Herren Jesu välsignelse till er alla
/lärjungen

Dopets betydelse mellan åren 100-200

Vi ska nu studera dopets betydelse under åren 100-200 e.kr. Hur hade dopets tradition förts vidare från pingstdagen till dem. Vi hämtar historisk text från de tidiga kyrkofäderna Justinus Martyren och Irenaeus.

Justinus Martyren levde mellan åren 100-165. Texten är hämtad från "Apologi för de kristna" 61:10-11

"Vi vill dock inte fortsätta som barn av nödvändighet och okunnighet utan i stället bli barn till det fria valet och kunskapen och dessutom få förlåtelse för våra tidigare synder. Den som väljer att låta sig födas på nytt och har ångrat sina synder får därför – där han står i vattnet – Guds, alltets faders och herres, namn nämnt över sig. Den som för fram den som skall bada till badet säger bara så, ty ingen kan säga den outsäglige Gudens namn."

Irenaeus levde mellan åren 130-202. Vi hämtar text från hans skrift "Bevis för den apostoliska förkunnelsen"

"Sedan de mottagit Andens kraft av honom blev de sända ut i hela världen och utförde kallelsen av hedningarna genom att visa livets väg för att vända dem bort från avgudarna, från hor och girighet, och renade deras själar och kroppar genom vatten och den helige Ande.” (41)

”Så är det med de troende eftersom den helige Ande alltid bor i dem. Den gavs av Herren i dopet och bevaras av mottagaren när han lever i sanning och helighet, rättfärdighet och tålamod. Ty det är samma andes verk att uppståndelsen kommer till de troende när kroppen åter tar emot själen och tillsammans med den genom den helige Andes kraft uppväckes och förs in i Guds rike.” (42)

Nu ska vi jämföra innebörden av deras texter med Guds Ord. Vi väljer då Petrus egna ord i apostlagärningarna, då han fick uppenbarelsens nycklar till församlingen.

"När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skola vi göra?” Petrus svarade dem: ”Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.” Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: ”Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.” De som då togo emot hans ord läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer." (Apg. 2:37-41)

Sammanfattning och analys:

Vi kan konstatera att dopet ska vara ett vuxendop för dem som tror. Här faller alla församlingar som praktiserar barndop, vilket är en villolära. Petrus talade till vuxna att göra bättring, omvändelse genom att tro på Jesus som Messias Guds Son, att Han är Kristus Herren som följde fäderna i gamla förbundet. Vi får genom detta dop förlåtelse för våra synder. Justinus Martyren säger i ovanstående text "få förlåtelse för våra tidigare synder". Irenaeus skriver "renade själar och kroppar genom vatten och den helige Ande"

Nu säger kanske någon att vatten kan inte frälsa någon och det är ju rätt. Det är dock handlingen som man visar, att man menar allvar med omvändelsen, efter det att man kom till tro på Herren Jesus. Rätt tro kommer av predikan och då lyser Jesus upp i Skriften som Kristus. Det är ett val som vi gör att följa Jesus med all den kraft som en människa har. Med Andens kraft blir vi beseglade med evigt liv. Hur går det till?

Petrus meddelar oss detta med "då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande". Alltså genom detta vattenbad förlåter Gud våra synder samt lovar oss delaktighet av Hans Ande. Vi får Gud i oss som lärare i våra liv. Enligt Guds Ord såsom Petrus meddelar oss så är detta ett löftesord från Gud. Han säger "Ty eder gäller LÖFTET och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran"

Löftet gäller även i vår tid, men det under förutsättning att du döper dig apostoliskt. Du ska döpa dig i namnet Jesus Kristus och då följer löftet. Då får du den Helige Ande såsom gåva. Döper du dig i titlarna så följer inget löfte och det är därför som kyrkor och samfund har drabbats av det stora avfallet. Alla är de förvirrade av villoläror och drar därför till Rom och påven för hans enhet.

Sanningen om dopet står i bibeln, där tron först predikas av heliga män och kvinnor och syndaren tar emot budskapet i tro. Då sker en omvändelse och man vänder ryggen mot allt vad styggligt är. Man döper sig därefter i Jesu Kristi namn. Resten gör Gud, för då är du lovad evigt liv.

Djävulen kände till denna enkla frälsningsplan och därför attackerade han dopet och ersatte det med titlarna istället. Följden blev att församlingen miste i styrka och kraft. Det första dokumenterade församlingsdopet i Faderns Sonens och den Helige Andes namn sker runt år 100. Före det döptes alla i Jesu kristi namn. Dock skulle det bli ljust vid aftontiden och Guds Ord återställt till den apostoliska läran.

Tag emot aftonbudskapet i Herren Jesu Kristi namn. Nådens tid för kyrkor och samfund är förbi då de inte tagit emot den fulla sanningen. Sanningens Ord säger " en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader" (Efe. 4:5)

Kyrkorna tillber tre gudar, tre tillbedjelseobjekt. Vi tillber Herren Jesus som Kristus.

Frid i Jesu Kristi namn
/lärjungen

Elia och baalprofeterna

Finns det människor som tillber guden baal idag? Jag slog på nätet och fick upp följande om denne gud.

I uppslagsverket ”Bibeln.se” av Svenska bibelsällskapet får vi fram följande information.

”Det hebre­is­ka or­det báal be­ty­der her­re, även hus­bon­de och ma­ke. Bland Is­ra­els grann­folk var det en van­lig äre­ti­tel för gu­dar och över­gick lätt till att upp­fat­tas som de­ras egen­namn. Bel, den ac­ka­dis­ka for­men av sam­ma ord, blev på så vis nam­net på Ba­by­lons förnäms­te gud Mar­duk (Jes 46:1; Jer 50:2; 51:44). Li­kaså fick den ka­naa­ne­is­ke gu­den Ha­dad nam­net Baal. Han var en åsk- och krigs­gud, men dess­utom frukt­bar­he­tens gud. I den­na egen­skap till­bads han till­sam­mans med sin sys­ter och gemål Anat, of­ta iden­ti­fi­e­rad med Astar­te.

En mängd lo­ka­la gu­dar kal­la­des också Baal. Äre­ti­teln bil­da­de då of­ta ett dub­bel­namn till­sam­mans med gu­dens egent­li­ga namn el­ler ett ord som angav hans funk­tion (t.ex. Baal Be­rit; se Dom 8:33 med not). Både egen­nam­net och sam­mansätt­ning­en kun­de sam­ti­digt va­ra namn på den plats där gu­den till­bads (t.ex. Baal-Pe­gor; se 4 Mos 25:3). De som dyr­ka­de såda­na lokal­gu­dar kan ha upp­fat­tat dem som up­pen­ba­rel­se­for­mer av hu­vud­gu­den Baal, men det är ändå na­tur­ligt att åtskil­li­ga bi­bel­tex­ter ta­lar om ”baals­gu­dar­na” i fler­tal.

Bi­beln in­nehåller star­ka fördöman­den av baals­dyr­kan. Up­pen­bar­li­gen ha­de många is­ra­e­li­ter svårt för att skil­ja mel­lan Baal och Is­ra­els Gud, som också up­pen­ba­ra­de sig i åskan och led­de härar i strid och som även kun­de kal­las báal, ”her­re” (Jer 3:14; bru­ket av per­son­namn sam­man­sat­ta med ”Baal” ty­der på sam­ma sak). Bild­språket i Dom 5:4 f.; Ps 68:8-10; Hab 3 är påfal­lan­de likt det som före­kom­mer i ka­naa­ne­is­ka tex­ter om storm­gu­den Baal. Den bib­lis­ka guds­trons förhållan­de till ho­nom blev emel­ler­tid med ti­den till­spet­sat i en oförson­lig kon­flikt (1 Kung 18), vars kärn­punkt kan ha va­rit frukt­bar­hetskul­ten: tron på Guds en­het och upphöjd­het bröt sig mot tron på gu­dar som ha­de gemåler, av­la­de och dog. Nam­net Baal bemöttes i var­je fall med av­sky och er­sat­tes av from­ma is­ra­e­li­ter med nedsättan­de förvräng­ning­ar (Jer 3:24 med not). Den grad­vis skärp­ta in­ställ­ning­en till baals­dyr­kan be­ly­ses av såda­na förvräng­da for­mer i per­son­namn som från början in­nehållit nam­net Baal, vars kon­so­nan­ter kom­bi­ne­rats med vo­ka­ler­na i or­det bóshet, ”skam” (2 Sam 2:8 med not).

Förhållan­det mel­lan him­mels­gu­den El och Is­ra­els Gud ut­veck­la­des på ett an­nat sätt, till en ren iden­ti­fi­ka­tion som fram­träder t.ex. i 1 Mos 14:18-24; Guds­namn.”

Vi kan notera i denna text att:

Det hebre­is­ka or­det báal be­ty­der her­re.

Bland Is­ra­els grann­folk var det en van­lig äre­ti­tel för gu­dar (flertal).

Baal, Bel, den ac­ka­dis­ka for­men av sam­ma ord, blev på så vis nam­net på Ba­by­lons förnäms­te gud Mar­duk.

En mängd lo­ka­la gu­dar kal­la­des också Baal.

Up­pen­bar­li­gen ha­de många is­ra­e­li­ter svårt för att skil­ja mel­lan Baal och Is­ra­els Gud.

Tron på Guds en­het och upphöjd­het bröt sig mot tron på gu­dar.

En analys av detta gör att dagens skökokyrka, den katolska kyrkan tillsammans med hennes döttrar uppfyller dessa kriterier. Rom är platsen där den stora skökan bor enl. Upp.17 kapitel. Rom är också säte för världens största religion. Den högste ledaren är påven, Kristi ställföreträdrae. Hur kan man komma fram till att just Rom skulle uppfylla denna plats för skökans näste då? Jo vi tror att bibeln är Guds Ord  och i Upp.17:1 och 17:9 står följande:

Upp.17:1

”…..Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten”

Upp.17:9

”….De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan (skökan) tronar på…..”

Info hämtad från ”Rom Wikipedia”

”Enligt legenden grundades staden Rom den 21 april 753 f.Kr. (se ab urbe condita) på sju legendariska kullar vid floden Tibern av Romulus,”

Av alla världsreligioner med deras säten, så är det bara Rom som passar in på Upp.17 kapitel. Rom ligger vid stora vatten och är ju byggd på de sju kullarna.

I Rom ligger även Vatikanstaten, centrum för Romersk-katolska kyrkan där påven är dess högsta ledare. Vi kan sätta likhetstecken mellan Babylon och Rom och läsa ur Upp. 14:8:
"Och ännu en annan ängel följde honom, denne sade "Fallet, fallet är det stora Babylon, som givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvid"

Vem är då påven? Här följer en klar redogörelse:

” Jesus var inte ovetande om vad som skulle hända inom kristenheten efter sin himmelsfärd. Därför förbjöd han oss att "kalla någon för er `fader´, för en är er Fader, han som är i himmelen." Matt 23:9. Vilken huvudtitel har då påven? Märkligt nog just "Fader" som det italienska ordet "Papa" betyder, som vi har försvenskat till "påve".  Vidare tituleras påven med "Kyrkans Huvud", "Vår Herre Gud påven", (!) "Hans Helighet", "Överherden" (jmf 1 Petr 5:4!), "Prinsars och Kungars Fader", "Världens Härskare", "Vår frälsare Jesu Kristi Ställföreträdare" m m. Hur stämmer det med "den som är minst bland er alla, är störst", enligt Lukas 9:48? Dessutom tilltalas påven även med: "Helige Fader", samma namn som Jesus använder i Joh 17:11 om Gud Fader. "Skenhelige fader" vore nog mer passande på sådana titelsjuka personer! Påvetiteln "Kristi Ställföreträdare" är väldigt avslöjande. Den tredubbla krona som varje påve kröns med, har den latinska inskriptionen "Vicarius Filii Dei", vilket betyder Guds Sons Vikarie! Talvärdet för denna titel på latin är 666. Antikrist betyder faktiskt "istället för Kristus", "vicekristus". Att påvekronan är tredubbel betyder att påven skulle vara kung i Himmelen, på jorden och under jorden! Jmf  med Fil. 2:10! Den katolska tidningen "The Universe" återgav en påvekröning med dessa ord den 27/6 1846: "Han bärs i påvestolen och placeras på Högaltaret, en plats helgad genom den faktiska närvaron av blodet, kroppen, själen och gudomligheten av den levande Kristus. Han sitter på Högaltaret, använder det som sin fotapall, där tronar han som Kung, han tillbeds som en Gud på samma sätt som den helgade oblaten tillbeds, visar sig själv som vore han Gud." Biskopen av Bayloone  beskrev 1896 påven som: "Den synliga personifieringen av Guds Ande"!

Efter att ha heligförklarat den ena obibliska lärosatsen efter den andra under 1600 år, kom Vatikanen 1870 helt logiskt fram till att påven är "ofelbar i tjänsten". Förutom total avsaknad av bibliskt stöd för en sådant oerhört anspråk, strider det mot allt förnuft samt mot hela kyrkohistorien. Falska profeter brukar ha sådana anspråk om sig själva däremot. Dogmen att påven är ofelbar innebar att även alla de tidigare påvarna förklarades ha varit ofelbara. Att det varken stämmer med katolska kyrkans egen historia, eller t o m "den förste påven, Petrus", bryr man sig inte om. Flera påvar har både avsatts och exkommunicerats (uteslutits) ur kyrkan. Det har till och med funnits både två och tre "ofelbara" påvar samtidigt! "Den heliga stolen" har även flera gånger varit vakant i åratal, medan maktkampen mellan kardinalerna rasat. Enligt Paulus i Galaterbrevet 2:11 hade Petrus (Cefas) "befunnits skyldig till en försyndelse". Så bevisligen var inte ens katolska kyrkans förste "påve", ofelbar. Varken Bibeln eller arkeologin  stöder den katolska kyrkans lära om att Petrus var Kyrkans förste biskop i Rom under 25 år. Inte ett ord i hela NT säger att Petrus ens satt sin fot i Rom. Paulus avslutar sitt brev till kyrkan i Rom med att hälsa till ganska många namngivna troende, men inte till Petrus. Paulus´ sista brev skrevs år 66 c:a, i Rom, (2 Tim.) strax före sin martyrdöd. I det omnämns inte heller Petrus som "Roms förste biskop".

Alla förstår ju att den katolska läran är antikrist lära och när satan kastas ner till jorden så är det i påven som han kommer ta sin fulla boning.

För att förstå att denna skökoanstalt spridit ringar på vattnet till hela den organiserade samfundsvärlden, så är det bra att läsa om Elia och baalprofeterna. Dessa kyrkor och samfund saknar Guds kraft med en förvrängd sanning med åtföljande falska tecken och under. De tillber flera gudar, fastän Jesus Kristus sagt tydligt och klar att ”MIG ÄR GIVEN ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN”

(Matt. 28:18).

De förstår inte gudomens hemlighet att Fadern och Sonen är ett. De tillber tre skiljda objekt som gud. De menar att Gud är en och i denne Gud finns tre personer. Problemet blir att Jesus kan inte vara sin egen fader med denna gudsyn. Sanningen är att Sonen är förstfödd, utgått, född från Fadern från evighet, d.v.s Jesus Kristus är uppenbarelsen vem ”Gud ÄR”. Det finns ingen mera gud att tillbe än Jesus. ”Fadern är i mig (Jesus) och jag är i Fadern” (Joh. 10:38). Guds eviga Ande har fött sig denna uppenbarelseform i Sonens gestalt. Gud har uppenbarats som Ande Kropp och Själ och vi är skapad till Hans avbild, Jesus Kristus. Läran om treenigheten är märket från vilddjuret, den Katolska kyrkan som föddes formellt år 325 i Nicea.

I bibeln står det om Elia och baalprofeterna. (1 Konungaboken 18:17-39)

Tänk vad många de var mot Elia. Kanhända det är denne gud som inte har förmåga att hela människor från deras sjukdomar idag, eller?

”Och när Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: ”Är du här, du som drager olycka över Israel?” Han svarade: ”Det är icke jag, som drager olycka över Israel, utan du och din faders hus, därmed att I övergiven HERRENS bud, och därmed att du följer efter Baalerna. Men sänd nu bort och församla hela Israel till mig på berget Karmel, jämte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som äta vid Isebels bord.” Då sände Ahab omkring bland Israels barn och lät församla profeterna på berget Karmel.

Och Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.” Och folket svarade honom icke ett ord. Då sade Elia till folket: ”Jag allena är kvar såsom HERRENS Profet, och Baals profeter äro fyra hundra femtio man. Må man nu giva oss två tjurar, och må de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden, utan att tända eld därpå, så vill jag reda till den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld därpå. Därefter mån I åkalla eder guds namn, men själv vill jag åkalla HERRENS namn. ”Den gud som då svarar med eld, han vare Gud.” Allt folket svarade och sade. ”Ditt förslag är gott.” Då sade Elia till Baals profeter: ”Väljen ut åt eder den ena tjuren och reden till den, I först, ty I ären flertalet; åkallen därefter eder guds namn, men eld fån I icke tända.” Då togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan åkallade de Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss.” Men icke ett ljud hördes, och ingen svarade. Och alltjämt haltade de åstad kring altaret som man hade gjort. När det så blev middag, gäckades Elia med dem och sade: ”Ropen ännu högre, ty visserligen är han en gud, men han har väl något att begrunda, eller ock har han gått avsides, eller är han på resa; kanhända sover han, men då skall han väl vakna.” Då ropade de ännu högre och ristade sig, såsom deras sed var, med svärd och spjut, så att blodet kom ut på dem. När det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och höllo så på ända till den tid då spisoffret frambäres. Men icke ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta på dem.

Och Elia sade till allt folket: ”Träden hitfram till mig.” Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar — den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: ”Israel skall vara ditt namn.” Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av två sea-mått. Därefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: ”Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet över brännoffret och veden.” Han sade ytterligare: ”Gören så ännu en gång.” Och de gjorde så för andra gången. Därefter sade han: ”Gören så för tredje gången.” Och de gjorde så för tredje gången. Och vattnet flöt runt” omkring altaret; och han lät fylla också graven med vatten. Då nu tiden var inne att frambära spisoffret, trädde profeten Elia fram och sade: ”HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bliva kunnigt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att det är på din befallning jag har gjort allt detta.” Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förnimmer att det är du, HERRE, som är Gud, i det att du vänder om deras hjärtan.” ”Då föll HERRENS eld ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven. När allt folket såg detta, föllo de ned på sina ansikten och sade: ”HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är Gud!”

Frid

lärjungen

Kristi återkomst

Församlingens bortryckelse är en av de hemligheter som den Helige Ande uppenbarar genom Guds Ord.

I Reformationsbibeln står följande:

”Ty detta säger vi er såsom ett ord från Herren, att vi som lever och är kvar till Herrens återkomst, inte alls skall komma före dem som är avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först skall de som dött i Kristus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så skall vi alltid vara hos Herren” (1 Tess. 4:15-18)

Paulus omtalar också denna händelse i 1 Kor. 15:51-52 (Reformationsbibeln)

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunen. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå oförgängliga och vi skall förvandlas.”

Hemligheten som Paulus förmedlar här och som aldrig tidigare har varit uppenbarad eller känd, är just det att en utvald generation inte kommer att dö, men kommer att få uppleva det att bli transformerad och förvandlad, och kommer att bortryckas tillsammans med de döda för att möta Jesus på skyn.

Därefter läser vi följande bibelställe i Matt. 24: 27-31 (Reformationsbibeln)

”Ty såsom blixten kommer från öster och syns ända till väster, så skall också Människosonens

ankomst vara. Ty varhelst den döda kroppen är, dit församlar sig örnarna. Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas. Och då skall Människosonens

tecken synas på himlen, och alla jordens stammar skall då jämra sig. Och de skall få se Människosonen komma på himlens skyar med stor makt och härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skall församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.”

Ja här jämrar sig alla släkten och får se Människosonen. Nu kommer Jesus som domare, domens dag. Vilka är det som får uppleva detta? Låt mig få citera Justinus Martyrens första apologi nr. 52.

”Den andra gången blir när han kommer från himlen med HÄRLIGHET och med sin här av änglar, som det är förkunnat. (jämför ” Herren Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga." 1 Tess. 3:13).

Då skall han uppväcka ALLA människors kroppar, ALLAS som har levat: de värdigas skall han klä i oförgänglighet, men de ovärdigas skall han tillika med de onda demonerna sända till den eviga elden, som de för evigt kommer att känna av”

Förklaring: Detta är inte samma händelse som när bortryckelsen sker. De som får ikläda sig oförgängligheten är de som gått igenom vedermödan ex. ovisa jungfrun. Den visa jungfrun blev bortryckt före den sista stora vedermödan. Hedningatiden är avslutad och evangelium är då vänt mot Israel och kvarlevan. Denna stora vedermöda gäller Israel då alla nationer vänder sig mot Israel med antikrist (påven) i spetsen. Vidare ang. judarna skriver Justinus Martyren.

”Vad judarnas folk kommer att säga och göra när de ser honom (Jesus) komma i HÄRLIGHET, det blev profeterat och sagt genom profeten Sakarja med följande ord ”Jag skall befalla de fyra vindarna att samla mina skingrande barn, jag skall befalla nordanvinden att bära dem och sunnanvinden att inte blåsa emot dem” (jfr Sak 2:10, Jes 11:12, 43: 5-6). Då skall det bli en stor klagan i Jerusalem, inte i munnars och läppars utan hjärtats klagan. Man skall inte slita sönder sina kläder utan sina sinnen (jfr Sak. 12:11, Joel 2: 12-13). Stam skall klaga mot stam. Och så skall de se upp till honom som de har genomborrat och säga, ” Varför, Herre, lät du oss gå vilse och hamna bort från din väg? Härligheten, som våra fäder prisade, har blivit en förebråelse för oss” (jfr Sak. 12:12, 12:10, Jes. 63:16, 64:10)

Nils Ibstedt har skrivit en bok om "Kristi återkomst" som är väldigt intressant att läsa. Här nedanför kan ni läsa ur den, där det också framgår att bruden, Kristi församling inte kommer gå igenom den sista stora plågan, vedermödan. Bortryckelsen sker före.

Här följer ytterligare bibelcitat som visar att församlingen, Kristi brud inte går igenom den sista vreden/vedermödan:

”och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen” 
(1 Tess. 1:10)

”Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare.” (Rom. 2:5) 

”Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava blivit rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva frälsta undan vredesdomen.” (Rom. 5:9) 

”De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten; men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus” (1 Tess. 5:7-9) 

"Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta." (Jes 26:19-21)

Avslutningsvis ska vi läsa ur detta underbara bibelställe som visar på bortryckelsen:

Psaltaren

Psalm 27: 1-5

” HERREN är mitt ljus och min frälsning;

för vem skulle jag frukta?

HERREN är mitt livs värn;

för vem skulle jag rädas?

När de onda draga emot mig

och vilja uppsluka mig,

då stappla de själva och falla,

mina motståndare och fiender.

Om ock en här lägrar sig mot mig,

så fruktar ändå icke mitt hjärta;

om krig uppstår mot mig,

så är jag dock trygg.

Ett har jag begärt av HERREN,

därefter traktar jag:

att jag må få bo i HERRENS hus

i alla mina livsdagar,

för att skåda HERRENS ljuvlighet

och betrakta hans tempel.

Ty han döljer mig i sin hydda

på olyckans dag,

han beskärmar mig i sitt tjäll,

han för mig upp på en klippa.”

Vi, den sanna församlingen, har gått ut ur den stora skökan och hennes döttrar, katolska kyrkan och alla organiserade samfund för rättfärdighetens sol har nu gått upp, med läkedom under sina vingar.

”Ty se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra vad ogudaktigt är bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Men för eder, I som frukten mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skolen I slippa ut och hoppa såsom kalvar som hava varit instängda i stallet. Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva såsom aska under edra fötter, på den dag då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot.” (Mal. 4:1-3)

Jesu Kristi välsignelse till er alla.

lärjungen

Påven är antikrist

På sajten APG 29 kan vi läsa följande intressanta bloggämne:
"Påven: Jesus, Muhammed, Gud och Allah är en enhet" http://www.apg29.nu/

Påven och den katolska kyrkan är den antikristliga lära som i alla tider förföljt Jesu Kristi församling och alla sanna väckelser på jorden. Det första den gjorde var att ta bort kraften i Jesu Kristi namn.

Vi kan då förstå varför denna stora sköka, samt hennes döttrar (alla organiserade samfund) har sådant motstånd att låta döpa sig i Herrens namn enl. Apg.2:38-39. De underkastar sig inte EN HERRE, utan döper i tre personers namn. Dessa tre personer är vare sig de vill säga det eller inte, tre gudar i en gudom, skiljda åt, var och en för sig. Detta är antikrist lära som utgick formellt år 325 vid Nicea.

Obekvämt att läsa detta? Ja men då kanske du kan förstå varför denna skökolära inte vill döpa i Jesu Kristi namn. De är huvudmotståndare till denna sanna lära.

"Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar." (Apg. 2:38-38)

Jesu Kristi välsignelse
lärjungen