Dopets betydelse mellan åren 100-200

Vi ska nu studera dopets betydelse under åren 100-200 e.kr. Hur hade dopets tradition förts vidare från pingstdagen till dem. Vi hämtar historisk text från de tidiga kyrkofäderna Justinus Martyren och Irenaeus.

Justinus Martyren levde mellan åren 100-165. Texten är hämtad från "Apologi för de kristna" 61:10-11

"Vi vill dock inte fortsätta som barn av nödvändighet och okunnighet utan i stället bli barn till det fria valet och kunskapen och dessutom få förlåtelse för våra tidigare synder. Den som väljer att låta sig födas på nytt och har ångrat sina synder får därför – där han står i vattnet – Guds, alltets faders och herres, namn nämnt över sig. Den som för fram den som skall bada till badet säger bara så, ty ingen kan säga den outsäglige Gudens namn."

Irenaeus levde mellan åren 130-202. Vi hämtar text från hans skrift "Bevis för den apostoliska förkunnelsen"

"Sedan de mottagit Andens kraft av honom blev de sända ut i hela världen och utförde kallelsen av hedningarna genom att visa livets väg för att vända dem bort från avgudarna, från hor och girighet, och renade deras själar och kroppar genom vatten och den helige Ande.” (41)

”Så är det med de troende eftersom den helige Ande alltid bor i dem. Den gavs av Herren i dopet och bevaras av mottagaren när han lever i sanning och helighet, rättfärdighet och tålamod. Ty det är samma andes verk att uppståndelsen kommer till de troende när kroppen åter tar emot själen och tillsammans med den genom den helige Andes kraft uppväckes och förs in i Guds rike.” (42)

Nu ska vi jämföra innebörden av deras texter med Guds Ord. Vi väljer då Petrus egna ord i apostlagärningarna, då han fick uppenbarelsens nycklar till församlingen.

"När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skola vi göra?” Petrus svarade dem: ”Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.” Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: ”Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.” De som då togo emot hans ord läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer." (Apg. 2:37-41)

Sammanfattning och analys:

Vi kan konstatera att dopet ska vara ett vuxendop för dem som tror. Här faller alla församlingar som praktiserar barndop, vilket är en villolära. Petrus talade till vuxna att göra bättring, omvändelse genom att tro på Jesus som Messias Guds Son, att Han är Kristus Herren som följde fäderna i gamla förbundet. Vi får genom detta dop förlåtelse för våra synder. Justinus Martyren säger i ovanstående text "få förlåtelse för våra tidigare synder". Irenaeus skriver "renade själar och kroppar genom vatten och den helige Ande"

Nu säger kanske någon att vatten kan inte frälsa någon och det är ju rätt. Det är dock handlingen som man visar, att man menar allvar med omvändelsen, efter det att man kom till tro på Herren Jesus. Rätt tro kommer av predikan och då lyser Jesus upp i Skriften som Kristus. Det är ett val som vi gör att följa Jesus med all den kraft som en människa har. Med Andens kraft blir vi beseglade med evigt liv. Hur går det till?

Petrus meddelar oss detta med "då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande". Alltså genom detta vattenbad förlåter Gud våra synder samt lovar oss delaktighet av Hans Ande. Vi får Gud i oss som lärare i våra liv. Enligt Guds Ord såsom Petrus meddelar oss så är detta ett löftesord från Gud. Han säger "Ty eder gäller LÖFTET och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran"

Löftet gäller även i vår tid, men det under förutsättning att du döper dig apostoliskt. Du ska döpa dig i namnet Jesus Kristus och då följer löftet. Då får du den Helige Ande såsom gåva. Döper du dig i titlarna så följer inget löfte och det är därför som kyrkor och samfund har drabbats av det stora avfallet. Alla är de förvirrade av villoläror och drar därför till Rom och påven för hans enhet.

Sanningen om dopet står i bibeln, där tron först predikas av heliga män och kvinnor och syndaren tar emot budskapet i tro. Då sker en omvändelse och man vänder ryggen mot allt vad styggligt är. Man döper sig därefter i Jesu Kristi namn. Resten gör Gud, för då är du lovad evigt liv.

Djävulen kände till denna enkla frälsningsplan och därför attackerade han dopet och ersatte det med titlarna istället. Följden blev att församlingen miste i styrka och kraft. Det första dokumenterade församlingsdopet i Faderns Sonens och den Helige Andes namn sker runt år 100. Före det döptes alla i Jesu kristi namn. Dock skulle det bli ljust vid aftontiden och Guds Ord återställt till den apostoliska läran.

Tag emot aftonbudskapet i Herren Jesu Kristi namn. Nådens tid för kyrkor och samfund är förbi då de inte tagit emot den fulla sanningen. Sanningens Ord säger " en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader" (Efe. 4:5)

Kyrkorna tillber tre gudar, tre tillbedjelseobjekt. Vi tillber Herren Jesus som Kristus.

Frid i Jesu Kristi namn
/lärjungen

Elia och baalprofeterna

Finns det människor som tillber guden baal idag? Jag slog på nätet och fick upp följande om denne gud.

I uppslagsverket ”Bibeln.se” av Svenska bibelsällskapet får vi fram följande information.

”Det hebre­is­ka or­det báal be­ty­der her­re, även hus­bon­de och ma­ke. Bland Is­ra­els grann­folk var det en van­lig äre­ti­tel för gu­dar och över­gick lätt till att upp­fat­tas som de­ras egen­namn. Bel, den ac­ka­dis­ka for­men av sam­ma ord, blev på så vis nam­net på Ba­by­lons förnäms­te gud Mar­duk (Jes 46:1; Jer 50:2; 51:44). Li­kaså fick den ka­naa­ne­is­ke gu­den Ha­dad nam­net Baal. Han var en åsk- och krigs­gud, men dess­utom frukt­bar­he­tens gud. I den­na egen­skap till­bads han till­sam­mans med sin sys­ter och gemål Anat, of­ta iden­ti­fi­e­rad med Astar­te.

En mängd lo­ka­la gu­dar kal­la­des också Baal. Äre­ti­teln bil­da­de då of­ta ett dub­bel­namn till­sam­mans med gu­dens egent­li­ga namn el­ler ett ord som angav hans funk­tion (t.ex. Baal Be­rit; se Dom 8:33 med not). Både egen­nam­net och sam­mansätt­ning­en kun­de sam­ti­digt va­ra namn på den plats där gu­den till­bads (t.ex. Baal-Pe­gor; se 4 Mos 25:3). De som dyr­ka­de såda­na lokal­gu­dar kan ha upp­fat­tat dem som up­pen­ba­rel­se­for­mer av hu­vud­gu­den Baal, men det är ändå na­tur­ligt att åtskil­li­ga bi­bel­tex­ter ta­lar om ”baals­gu­dar­na” i fler­tal.

Bi­beln in­nehåller star­ka fördöman­den av baals­dyr­kan. Up­pen­bar­li­gen ha­de många is­ra­e­li­ter svårt för att skil­ja mel­lan Baal och Is­ra­els Gud, som också up­pen­ba­ra­de sig i åskan och led­de härar i strid och som även kun­de kal­las báal, ”her­re” (Jer 3:14; bru­ket av per­son­namn sam­man­sat­ta med ”Baal” ty­der på sam­ma sak). Bild­språket i Dom 5:4 f.; Ps 68:8-10; Hab 3 är påfal­lan­de likt det som före­kom­mer i ka­naa­ne­is­ka tex­ter om storm­gu­den Baal. Den bib­lis­ka guds­trons förhållan­de till ho­nom blev emel­ler­tid med ti­den till­spet­sat i en oförson­lig kon­flikt (1 Kung 18), vars kärn­punkt kan ha va­rit frukt­bar­hetskul­ten: tron på Guds en­het och upphöjd­het bröt sig mot tron på gu­dar som ha­de gemåler, av­la­de och dog. Nam­net Baal bemöttes i var­je fall med av­sky och er­sat­tes av from­ma is­ra­e­li­ter med nedsättan­de förvräng­ning­ar (Jer 3:24 med not). Den grad­vis skärp­ta in­ställ­ning­en till baals­dyr­kan be­ly­ses av såda­na förvräng­da for­mer i per­son­namn som från början in­nehållit nam­net Baal, vars kon­so­nan­ter kom­bi­ne­rats med vo­ka­ler­na i or­det bóshet, ”skam” (2 Sam 2:8 med not).

Förhållan­det mel­lan him­mels­gu­den El och Is­ra­els Gud ut­veck­la­des på ett an­nat sätt, till en ren iden­ti­fi­ka­tion som fram­träder t.ex. i 1 Mos 14:18-24; Guds­namn.”

Vi kan notera i denna text att:

Det hebre­is­ka or­det báal be­ty­der her­re.

Bland Is­ra­els grann­folk var det en van­lig äre­ti­tel för gu­dar (flertal).

Baal, Bel, den ac­ka­dis­ka for­men av sam­ma ord, blev på så vis nam­net på Ba­by­lons förnäms­te gud Mar­duk.

En mängd lo­ka­la gu­dar kal­la­des också Baal.

Up­pen­bar­li­gen ha­de många is­ra­e­li­ter svårt för att skil­ja mel­lan Baal och Is­ra­els Gud.

Tron på Guds en­het och upphöjd­het bröt sig mot tron på gu­dar.

En analys av detta gör att dagens skökokyrka, den katolska kyrkan tillsammans med hennes döttrar uppfyller dessa kriterier. Rom är platsen där den stora skökan bor enl. Upp.17 kapitel. Rom är också säte för världens största religion. Den högste ledaren är påven, Kristi ställföreträdrae. Hur kan man komma fram till att just Rom skulle uppfylla denna plats för skökans näste då? Jo vi tror att bibeln är Guds Ord  och i Upp.17:1 och 17:9 står följande:

Upp.17:1

”…..Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten”

Upp.17:9

”….De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan (skökan) tronar på…..”

Info hämtad från ”Rom Wikipedia”

”Enligt legenden grundades staden Rom den 21 april 753 f.Kr. (se ab urbe condita) på sju legendariska kullar vid floden Tibern av Romulus,”

Av alla världsreligioner med deras säten, så är det bara Rom som passar in på Upp.17 kapitel. Rom ligger vid stora vatten och är ju byggd på de sju kullarna.

I Rom ligger även Vatikanstaten, centrum för Romersk-katolska kyrkan där påven är dess högsta ledare. Vi kan sätta likhetstecken mellan Babylon och Rom och läsa ur Upp. 14:8:
"Och ännu en annan ängel följde honom, denne sade "Fallet, fallet är det stora Babylon, som givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvid"

Vem är då påven? Här följer en klar redogörelse:

” Jesus var inte ovetande om vad som skulle hända inom kristenheten efter sin himmelsfärd. Därför förbjöd han oss att "kalla någon för er `fader´, för en är er Fader, han som är i himmelen." Matt 23:9. Vilken huvudtitel har då påven? Märkligt nog just "Fader" som det italienska ordet "Papa" betyder, som vi har försvenskat till "påve".  Vidare tituleras påven med "Kyrkans Huvud", "Vår Herre Gud påven", (!) "Hans Helighet", "Överherden" (jmf 1 Petr 5:4!), "Prinsars och Kungars Fader", "Världens Härskare", "Vår frälsare Jesu Kristi Ställföreträdare" m m. Hur stämmer det med "den som är minst bland er alla, är störst", enligt Lukas 9:48? Dessutom tilltalas påven även med: "Helige Fader", samma namn som Jesus använder i Joh 17:11 om Gud Fader. "Skenhelige fader" vore nog mer passande på sådana titelsjuka personer! Påvetiteln "Kristi Ställföreträdare" är väldigt avslöjande. Den tredubbla krona som varje påve kröns med, har den latinska inskriptionen "Vicarius Filii Dei", vilket betyder Guds Sons Vikarie! Talvärdet för denna titel på latin är 666. Antikrist betyder faktiskt "istället för Kristus", "vicekristus". Att påvekronan är tredubbel betyder att påven skulle vara kung i Himmelen, på jorden och under jorden! Jmf  med Fil. 2:10! Den katolska tidningen "The Universe" återgav en påvekröning med dessa ord den 27/6 1846: "Han bärs i påvestolen och placeras på Högaltaret, en plats helgad genom den faktiska närvaron av blodet, kroppen, själen och gudomligheten av den levande Kristus. Han sitter på Högaltaret, använder det som sin fotapall, där tronar han som Kung, han tillbeds som en Gud på samma sätt som den helgade oblaten tillbeds, visar sig själv som vore han Gud." Biskopen av Bayloone  beskrev 1896 påven som: "Den synliga personifieringen av Guds Ande"!

Efter att ha heligförklarat den ena obibliska lärosatsen efter den andra under 1600 år, kom Vatikanen 1870 helt logiskt fram till att påven är "ofelbar i tjänsten". Förutom total avsaknad av bibliskt stöd för en sådant oerhört anspråk, strider det mot allt förnuft samt mot hela kyrkohistorien. Falska profeter brukar ha sådana anspråk om sig själva däremot. Dogmen att påven är ofelbar innebar att även alla de tidigare påvarna förklarades ha varit ofelbara. Att det varken stämmer med katolska kyrkans egen historia, eller t o m "den förste påven, Petrus", bryr man sig inte om. Flera påvar har både avsatts och exkommunicerats (uteslutits) ur kyrkan. Det har till och med funnits både två och tre "ofelbara" påvar samtidigt! "Den heliga stolen" har även flera gånger varit vakant i åratal, medan maktkampen mellan kardinalerna rasat. Enligt Paulus i Galaterbrevet 2:11 hade Petrus (Cefas) "befunnits skyldig till en försyndelse". Så bevisligen var inte ens katolska kyrkans förste "påve", ofelbar. Varken Bibeln eller arkeologin  stöder den katolska kyrkans lära om att Petrus var Kyrkans förste biskop i Rom under 25 år. Inte ett ord i hela NT säger att Petrus ens satt sin fot i Rom. Paulus avslutar sitt brev till kyrkan i Rom med att hälsa till ganska många namngivna troende, men inte till Petrus. Paulus´ sista brev skrevs år 66 c:a, i Rom, (2 Tim.) strax före sin martyrdöd. I det omnämns inte heller Petrus som "Roms förste biskop".

Alla förstår ju att den katolska läran är antikrist lära och när satan kastas ner till jorden så är det i påven som han kommer ta sin fulla boning.

För att förstå att denna skökoanstalt spridit ringar på vattnet till hela den organiserade samfundsvärlden, så är det bra att läsa om Elia och baalprofeterna. Dessa kyrkor och samfund saknar Guds kraft med en förvrängd sanning med åtföljande falska tecken och under. De tillber flera gudar, fastän Jesus Kristus sagt tydligt och klar att ”MIG ÄR GIVEN ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN”

(Matt. 28:18).

De förstår inte gudomens hemlighet att Fadern och Sonen är ett. De tillber tre skiljda objekt som gud. De menar att Gud är en och i denne Gud finns tre personer. Problemet blir att Jesus kan inte vara sin egen fader med denna gudsyn. Sanningen är att Sonen är förstfödd, utgått, född från Fadern från evighet, d.v.s Jesus Kristus är uppenbarelsen vem ”Gud ÄR”. Det finns ingen mera gud att tillbe än Jesus. ”Fadern är i mig (Jesus) och jag är i Fadern” (Joh. 10:38). Guds eviga Ande har fött sig denna uppenbarelseform i Sonens gestalt. Gud har uppenbarats som Ande Kropp och Själ och vi är skapad till Hans avbild, Jesus Kristus. Läran om treenigheten är märket från vilddjuret, den Katolska kyrkan som föddes formellt år 325 i Nicea.

I bibeln står det om Elia och baalprofeterna. (1 Konungaboken 18:17-39)

Tänk vad många de var mot Elia. Kanhända det är denne gud som inte har förmåga att hela människor från deras sjukdomar idag, eller?

”Och när Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: ”Är du här, du som drager olycka över Israel?” Han svarade: ”Det är icke jag, som drager olycka över Israel, utan du och din faders hus, därmed att I övergiven HERRENS bud, och därmed att du följer efter Baalerna. Men sänd nu bort och församla hela Israel till mig på berget Karmel, jämte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som äta vid Isebels bord.” Då sände Ahab omkring bland Israels barn och lät församla profeterna på berget Karmel.

Och Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.” Och folket svarade honom icke ett ord. Då sade Elia till folket: ”Jag allena är kvar såsom HERRENS Profet, och Baals profeter äro fyra hundra femtio man. Må man nu giva oss två tjurar, och må de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden, utan att tända eld därpå, så vill jag reda till den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld därpå. Därefter mån I åkalla eder guds namn, men själv vill jag åkalla HERRENS namn. ”Den gud som då svarar med eld, han vare Gud.” Allt folket svarade och sade. ”Ditt förslag är gott.” Då sade Elia till Baals profeter: ”Väljen ut åt eder den ena tjuren och reden till den, I först, ty I ären flertalet; åkallen därefter eder guds namn, men eld fån I icke tända.” Då togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan åkallade de Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss.” Men icke ett ljud hördes, och ingen svarade. Och alltjämt haltade de åstad kring altaret som man hade gjort. När det så blev middag, gäckades Elia med dem och sade: ”Ropen ännu högre, ty visserligen är han en gud, men han har väl något att begrunda, eller ock har han gått avsides, eller är han på resa; kanhända sover han, men då skall han väl vakna.” Då ropade de ännu högre och ristade sig, såsom deras sed var, med svärd och spjut, så att blodet kom ut på dem. När det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och höllo så på ända till den tid då spisoffret frambäres. Men icke ett ljud hördes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta på dem.

Och Elia sade till allt folket: ”Träden hitfram till mig.” Så trädde nu allt folket fram till honom. Då satte han åter i stånd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar — den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: ”Israel skall vara ditt namn.” Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog för ett utsäde av två sea-mått. Därefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: ”Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet över brännoffret och veden.” Han sade ytterligare: ”Gören så ännu en gång.” Och de gjorde så för andra gången. Därefter sade han: ”Gören så för tredje gången.” Och de gjorde så för tredje gången. Och vattnet flöt runt” omkring altaret; och han lät fylla också graven med vatten. Då nu tiden var inne att frambära spisoffret, trädde profeten Elia fram och sade: ”HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bliva kunnigt att du är Gud i Israel, och att jag är din tjänare, och att det är på din befallning jag har gjort allt detta.” Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förnimmer att det är du, HERRE, som är Gud, i det att du vänder om deras hjärtan.” ”Då föll HERRENS eld ned och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven. När allt folket såg detta, föllo de ned på sina ansikten och sade: ”HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är Gud!”

Frid

lärjungen

Kristi återkomst

Församlingens bortryckelse är en av de hemligheter som den Helige Ande uppenbarar genom Guds Ord.

I Reformationsbibeln står följande:

”Ty detta säger vi er såsom ett ord från Herren, att vi som lever och är kvar till Herrens återkomst, inte alls skall komma före dem som är avsomnade. Ty Herren skall själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först skall de som dött i Kristus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så skall vi alltid vara hos Herren” (1 Tess. 4:15-18)

Paulus omtalar också denna händelse i 1 Kor. 15:51-52 (Reformationsbibeln)

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunen. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå oförgängliga och vi skall förvandlas.”

Hemligheten som Paulus förmedlar här och som aldrig tidigare har varit uppenbarad eller känd, är just det att en utvald generation inte kommer att dö, men kommer att få uppleva det att bli transformerad och förvandlad, och kommer att bortryckas tillsammans med de döda för att möta Jesus på skyn.

Därefter läser vi följande bibelställe i Matt. 24: 27-31 (Reformationsbibeln)

”Ty såsom blixten kommer från öster och syns ända till väster, så skall också Människosonens

ankomst vara. Ty varhelst den döda kroppen är, dit församlar sig örnarna. Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas. Och då skall Människosonens

tecken synas på himlen, och alla jordens stammar skall då jämra sig. Och de skall få se Människosonen komma på himlens skyar med stor makt och härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skall församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.”

Ja här jämrar sig alla släkten och får se Människosonen. Nu kommer Jesus som domare, domens dag. Vilka är det som får uppleva detta? Låt mig få citera Justinus Martyrens första apologi nr. 52.

”Den andra gången blir när han kommer från himlen med HÄRLIGHET och med sin här av änglar, som det är förkunnat. (jämför ” Herren Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga." 1 Tess. 3:13).

Då skall han uppväcka ALLA människors kroppar, ALLAS som har levat: de värdigas skall han klä i oförgänglighet, men de ovärdigas skall han tillika med de onda demonerna sända till den eviga elden, som de för evigt kommer att känna av”

Förklaring: Detta är inte samma händelse som när bortryckelsen sker. De som får ikläda sig oförgängligheten är de som gått igenom vedermödan ex. ovisa jungfrun. Den visa jungfrun blev bortryckt före den sista stora vedermödan. Hedningatiden är avslutad och evangelium är då vänt mot Israel och kvarlevan. Denna stora vedermöda gäller Israel då alla nationer vänder sig mot Israel med antikrist (påven) i spetsen. Vidare ang. judarna skriver Justinus Martyren.

”Vad judarnas folk kommer att säga och göra när de ser honom (Jesus) komma i HÄRLIGHET, det blev profeterat och sagt genom profeten Sakarja med följande ord ”Jag skall befalla de fyra vindarna att samla mina skingrande barn, jag skall befalla nordanvinden att bära dem och sunnanvinden att inte blåsa emot dem” (jfr Sak 2:10, Jes 11:12, 43: 5-6). Då skall det bli en stor klagan i Jerusalem, inte i munnars och läppars utan hjärtats klagan. Man skall inte slita sönder sina kläder utan sina sinnen (jfr Sak. 12:11, Joel 2: 12-13). Stam skall klaga mot stam. Och så skall de se upp till honom som de har genomborrat och säga, ” Varför, Herre, lät du oss gå vilse och hamna bort från din väg? Härligheten, som våra fäder prisade, har blivit en förebråelse för oss” (jfr Sak. 12:12, 12:10, Jes. 63:16, 64:10)

Nils Ibstedt har skrivit en bok om "Kristi återkomst" som är väldigt intressant att läsa. Här nedanför kan ni läsa ur den, där det också framgår att bruden, Kristi församling inte kommer gå igenom den sista stora plågan, vedermödan. Bortryckelsen sker före.

Här följer ytterligare bibelcitat som visar att församlingen, Kristi brud inte går igenom den sista vreden/vedermödan:

”och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen” 
(1 Tess. 1:10)

”Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare.” (Rom. 2:5) 

”Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava blivit rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva frälsta undan vredesdomen.” (Rom. 5:9) 

”De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten; men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm. Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus” (1 Tess. 5:7-9) 

"Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta." (Jes 26:19-21)

Avslutningsvis ska vi läsa ur detta underbara bibelställe som visar på bortryckelsen:

Psaltaren

Psalm 27: 1-5

” HERREN är mitt ljus och min frälsning;

för vem skulle jag frukta?

HERREN är mitt livs värn;

för vem skulle jag rädas?

När de onda draga emot mig

och vilja uppsluka mig,

då stappla de själva och falla,

mina motståndare och fiender.

Om ock en här lägrar sig mot mig,

så fruktar ändå icke mitt hjärta;

om krig uppstår mot mig,

så är jag dock trygg.

Ett har jag begärt av HERREN,

därefter traktar jag:

att jag må få bo i HERRENS hus

i alla mina livsdagar,

för att skåda HERRENS ljuvlighet

och betrakta hans tempel.

Ty han döljer mig i sin hydda

på olyckans dag,

han beskärmar mig i sitt tjäll,

han för mig upp på en klippa.”

Vi, den sanna församlingen, har gått ut ur den stora skökan och hennes döttrar, katolska kyrkan och alla organiserade samfund för rättfärdighetens sol har nu gått upp, med läkedom under sina vingar.

”Ty se, dagen kommer, och den skall brinna såsom en ugn. Då skola alla fräcka människor och alla som göra vad ogudaktigt är bliva lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger HERREN Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Men för eder, I som frukten mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar. Då skolen I slippa ut och hoppa såsom kalvar som hava varit instängda i stallet. Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva såsom aska under edra fötter, på den dag då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot.” (Mal. 4:1-3)

Jesu Kristi välsignelse till er alla.

lärjungen

Påven är antikrist

På sajten APG 29 kan vi läsa följande intressanta bloggämne:
"Påven: Jesus, Muhammed, Gud och Allah är en enhet" http://www.apg29.nu/

Påven och den katolska kyrkan är den antikristliga lära som i alla tider förföljt Jesu Kristi församling och alla sanna väckelser på jorden. Det första den gjorde var att ta bort kraften i Jesu Kristi namn.

Vi kan då förstå varför denna stora sköka, samt hennes döttrar (alla organiserade samfund) har sådant motstånd att låta döpa sig i Herrens namn enl. Apg.2:38-39. De underkastar sig inte EN HERRE, utan döper i tre personers namn. Dessa tre personer är vare sig de vill säga det eller inte, tre gudar i en gudom, skiljda åt, var och en för sig. Detta är antikrist lära som utgick formellt år 325 vid Nicea.

Obekvämt att läsa detta? Ja men då kanske du kan förstå varför denna skökolära inte vill döpa i Jesu Kristi namn. De är huvudmotståndare till denna sanna lära.

"Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar." (Apg. 2:38-38)

Jesu Kristi välsignelse
lärjungen

Vem skall tillbes som Gud?

Här följer min trosbekännelse som utgår från Reformationsbibeln och som är mycket enklare än alla människogjorda trosbekännelser som utgått från alla kyrkomöten.

Huvudrubrik för denna trosbekännelse är:
”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” (5 Mos.6:4) 

Jag tror att:
 ”Gud är Ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh.4:24)

Jag tror att Gud har ett Ord: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Det samma var i begynnelsen hos Gud.” (Joh. 1:1-2)

”Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är ”Guds Ord” (Upp. 19:13)

Jag tror därför att Anden och Ordet är Ett, liksom Fadern och Sonen är Ett.

Jesus sa: ”Fadern är i mig och jag är i Fadern” (Joh. 10:38)

”Tron mig, jag är i Fadern och Fadern i mig” (Joh. 14:11)

”jag beder, att de alla må vara ett och att, såsom du Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro, att du har sänt mig” (Joh.17:21)

Jesus säger följande när han står på jorden och talar med Nikodemus:
”Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen. Människosonen, som är i himlen” (Joh. 3:13)

”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen*, som är vid Faderns bröst, han har uppenbarat honom.” *UN: den enfödde Guden. (Joh. 1:18)

”Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst någon gång eller sett hans gestalt.” (Joh. 5:37)

”Därför sade jag till er att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror, att ”Jag Är”, skall ni dö i era synder” (grek. ego eimi. Se 2 Mos. 3:14f) (Joh.8:24)

Jesus Kristus är ”Jag Är” det vill säga, Abraham, Isak och Jakobs Gud, HERREN.

Sammanfattning: Jesus Kristus är Guds Son, Guds Ord, Faderns Ord och eftersom Fadern och Sonen är ett, så har han uppenbarat vem Gud är. Herren Jesus Kristus är Gud och därför tror jag att det är Han som det första budordet hänvisar till: ” DU SKALL INGA ANDRA GUDAR HAVA JÄMTE MIG”

Då kan vi förstå när Gud antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt och uppenbarade Faderns namn som Herren Jesus Kristus.

”Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig.”

(Joh. 5:43) ”Hosianna, Davids Son. Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” (Matt. 21:9)

”Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.” (Fil. 2:5-11)

Slutligen lyder denna trosbekännelse under Efesiebrevets 4:5-6:

”En Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i er alla.”

En Herre vars namn är Jesus Kristus.
” Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” (Rom. 10:9)

En tro på Jesus Kristus.
”Jesus sade till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6)

Ett dop i Jesu Kristi namn. Dopet i vår Guds namn som är både Fader, Son och Helig Ande är:
”Då sade Petrus till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni skall få den Helige Ande som gåva.” (Apg. 2:38)

En Gud och allas Fader som sammanfattas i Jesus Kristus.
”Ty i honom (Jesus) bor Gudomens hela fullhet kroppsligen” (Kol. 2:9)

Vilken Gudom?
Svar: ”Gud är Ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh.4:24)
Jesus sa: ”Fadern är i mig och jag är i Fadern” (Joh. 10:38)

En Gud uppenbarad i Herren Jesus Kristus. Faderns kropp i skapelsen som är förstfödd innan himmel och jord skapdes.
”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat.” (Kol.1:15)

Det finns ingen annan Gud än Jesus Kristus, tänk på detta.

”Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.” (Jesaja 43:10-11)

”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” (5 Mos.6:4)

 Jesu Kristi frid lärjungen

Påven och skökokyrkan

Rom är platsen där den stora skökan bor enl. Upp.17 kapitel.

Rom är också säte för världens största religion. Den högste ledaren är påven, Kristi ställföreträdare.

Hur kan man komma fram till att just Rom skulle uppfylla denna plats för skökans näste då?

Jo vi tror att bibeln är Guds Ord  och i Upp.17:1 och 17:9 står följande:

Upp.17:1

”…..Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten”

Upp.17:9

”….De sju huvudena äro sju berg, som kvinnan (skökan) tronar på…..”

Info hämtad från ”Rom Wikipedia”

”Enligt legenden grundades staden Rom den 21 april 753 f.Kr. (se ab urbe condita) på sju legendariska kullar vid floden Tibern av Romulus,”

Av alla världsreligioner med deras säten, så är det bara Rom som passar in på Upp.17 kapitel. Rom ligger vid stora vatten och är ju byggd på de sju kullarna.

I Rom ligger även Vatikanstaten, centrum för Romersk-katolska kyrkan där påven är dess högsta ledare.

Vem är då påven? Här följer en klar redogörelse:

” Jesus var inte ovetande om vad som skulle hända inom kristenheten efter sin himmelsfärd. Därför förbjöd han oss att "kalla någon för er `fader´, för en är er Fader, han som är i himmelen." Matt 23:9. Vilken huvudtitel har då påven? Märkligt nog just "Fader" som det italienska ordet "Papa" betyder, som vi har försvenskat till "påve".  Vidare tituleras påven med "Kyrkans Huvud", "Vår Herre Gud påven", (!) "Hans Helighet", "Överherden" (jmf 1 Petr 5:4!), "Prinsars och Kungars Fader", "Världens Härskare", "Vår frälsare Jesu Kristi Ställföreträdare" m m. Hur stämmer det med "den som är minst bland er alla, är störst", enligt Lukas 9:48? Dessutom tilltalas påven även med: "Helige Fader", samma namn som Jesus använder i Joh 17:11 om Gud Fader. "Skenhelige fader" vore nog mer passande på sådana titelsjuka personer! Påvetiteln "Kristi Ställföreträdare" är väldigt avslöjande. Den tredubbla krona som varje påve kröns med, har den latinska inskriptionen "Vicarius Filii Dei", vilket betyder Guds Sons Vikarie! Talvärdet för denna titel på latin är 666. Antikrist betyder faktiskt "istället för Kristus", "vicekristus". Att påvekronan är tredubbel betyder att påven skulle vara kung i Himmelen, på jorden och under jorden! Jmf  med Fil. 2:10! Den katolska tidningen "The Universe" återgav en påvekröning med dessa ord den 27/6 1846: "Han bärs i påvestolen och placeras på Högaltaret, en plats helgad genom den faktiska närvaron av blodet, kroppen, själen och gudomligheten av den levande Kristus. Han sitter på Högaltaret, använder det som sin fotapall, där tronar han som Kung, han tillbeds som en Gud på samma sätt som den helgade oblaten tillbeds, visar sig själv som vore han Gud." Biskopen av Bayloone  beskrev 1896 påven som: "Den synliga personifieringen av Guds Ande"!

Efter att ha heligförklarat den ena obibliska lärosatsen efter den andra under 1600 år, kom Vatikanen 1870 helt logiskt fram till att påven är "ofelbar i tjänsten". Förutom total avsaknad av bibliskt stöd för en sådant oerhört anspråk, strider det mot allt förnuft samt mot hela kyrkohistorien. Falska profeter brukar ha sådana anspråk om sig själva däremot. Dogmen att påven är ofelbar innebar att även alla de tidigare påvarna förklarades ha varit ofelbara. Att det varken stämmer med katolska kyrkans egen historia, eller t o m "den förste påven, Petrus", bryr man sig inte om. Flera påvar har både avsatts och exkommunicerats (uteslutits) ur kyrkan. Det har till och med funnits både två och tre "ofelbara" påvar samtidigt! "Den heliga stolen" har även flera gånger varit vakant i åratal, medan maktkampen mellan kardinalerna rasat. Enligt Paulus i Galaterbrevet 2:11 hade Petrus (Cefas) "befunnits skyldig till en försyndelse". Så bevisligen var inte ens katolska kyrkans förste "påve", ofelbar. Varken Bibeln eller arkeologin  stöder den katolska kyrkans lära om att Petrus var Kyrkans förste biskop i Rom under 25 år. Inte ett ord i hela NT säger att Petrus ens satt sin fot i Rom. Paulus avslutar sitt brev till kyrkan i Rom med att hälsa till ganska många namngivna troende, men inte till Petrus. Paulus´ sista brev skrevs år 66 c:a, i Rom, (2 Tim.) strax före sin martyrdöd. I det omnämns inte heller Petrus som "Roms förste biskop".

Alla förstår ju att den katolska läran är antikrist lära och när satan kastas ner till jorden så är det i påven som han kommer ta sin fulla boning.

Gud välsigne er

lärjungen

Gudomens hemlighet, del 2

Här följer en fortsättning på Gudomens hemlighet. Vi ska nu förflytta oss till generationen direkt efter apostlarnas tid och se hur de betraktade Jesu gudom. Först kommer följande verser som hämtats från Reformationsbibeln och som belyser att Guds Son, Jesus Kristus hade uppenbarats för Abraham.

Jesus sa:

”Abraham, er fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad”

(Joh.8:56)

”Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: ”Jag Är”, redan innan Abraham blev till” (grek. ego eimi. Se 2 Mos. 3:14f)

(Joh. 8:58)

Irenaeus av Lyon (grekiska Εἰρηναῖος), född cirka 130 i Smyrna, död 202 i Lugdunum

Irenaeus var klar på sin förståelse av Gudomen. Och eftersom han var Polykarpus lärjunge, vilken i sin tur var S:t Johannes lärjunge (Johannes Uppenbarelse), kan vi med säkerhet veta, att han hade så fullkomlig undervisning som möjligt i detta ämne.

I volym 1, på sidan 412 i THE ANTENICENE FATHERS har vi denna förklaring av honom om Gudomen.

”Alla de andra uttrycken för på samma sätt fram en och samma varelse, Kraftens Herre, Herren, Allas Fader, Gud Allsmäktig, Den Högste, Skaparen, Görare och liknande, dessa är inte namn och titlar på en serie olika varelser utan på en och densamme.”

Irenaeus påpekade tydligt att dessa endast var titlar liksom Sarons Ros, Den Klara Morgonstjärnan, Skönast av Tiotusen och så vidare. Inte heller finns det mer än EN Gud. Hans namn är Herren Jesus Kristus.

Irenaeus skriver följande, då Abraham såg och talade med Guds Son (Hämtat från skriften ”Bevis för den apostoliska förkunnelsen”)

” Vidare säger Mose att Guds Son kom och talade med Abraham. ( lite längre ned på sid. 46) Två av de tre var änglar, men en av dem var Guds Son. (Vidare lite längre ned på sidan 46. säger han följande) Det betyder att Sonen, just den som talade med Abraham, han som var Herren, fick makt att straffa sodomiterna…

Eusebios av Caesarea föddes 262 och anses vara en av de sista apologeterna, krönikör och kyrkans förste materialsamlare. I Caesarea hade tidigare en av fornkyrkans berömde lärare och författare Origenes, verkat efter år 230 eller 231 och hade fört med sig sitt rika bibliotek från Alexanderia. Eusebios skrev följande ang. Abrahams möte med Guds Son:

”Eusebios kyrkohistoria” (sid. 23-24)

”Det berättas att Herren Gud visade sig som en vanlig människa för Abraham som satt under terebinten i Mamre. Abraham föll strax ner och fastän han såg en människa med sina ögon tillbad han honom som Gud och bönföll honom som Herren. Abraham tillstod att han visste vem det var när han sade: Herre, du som dömer hela jorden, skall du inte göra vad som är rätt?

Inget förnuft skulle medge att Guds den allsmäktiges ofödda och oföränderliga väsen förvandlar sig till människogestalt eller bedrar dem som ser det i en skapad varelses skepnad, och inte heller har Skriften förfalskat det.

Vem kan då kallas Gud och Herre som dömer hela jorden och fäller en rätt dom, annat än hans preexistenta Ord som visar sig i mänsklig gestalt? Det är ju inte tillåtet att kalla en sådan varelse för alltets upphov. Om honom sägs det i psalmen: Han sände sitt ord och helade dem och rycker dem ur deras fördärv

Mose talar tydligt om honom som Herren näst efter Fadern i orden: Herren lät regna eld och svavel från Herren över Sodom och Gomorra. Också när han visade sig för Jakob i människogestalt kallas han Gud av den gudomliga skriften när han säger till Jakob: ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud.

Jakob kallas platsen ”Guds ansikte” ty, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte, och ändå skonades mitt liv.

Också Moses efterträdare Josua kallar honom för befälhavaren över Herrens här, de himmelska änglarnas och ärkeänglarnas och de överjordiska makternas ledare, den som är Faderns makt och visdom och är betrodd med den andra platsen i väldet och styret av världsalltet, fastän han endast har skådat honom i mänsklig gestalt………..”

Sid. 25

”Före världens skapelse levde och fanns ett väsen, som bistod Fadern och alltings Gud vid skapelsen av alla levande varelser. Han kallas Guds Ord och Vishet.”

Justinus Martyren, (även kallad Justinus Filosofen), född cirka 100 i Flavia Neapolis (nuvarande Nablus) i Samarien, Palestina, död cirka 165 i Rom. Han författade flera apologetiska skrifter, vilka försvarar kristendomen mot bl.a judendomen och hedendomen.

Justinus Martyren säger följande i ”Dialog med Trypho. Kap. XXXVI”

” Som du önskar, Trypho, jag ska komma till dessa bevis som du söker på det rätta stället, men nu låter du mig först berätta profetiorna, som jag önskar göra för att bevisa att Kristus kallas både Gud och Herren Sebaot, och Jacob”

Sammanfattning från de tidiga kyrkofäderna blir att Herren som Abraham såg och talade med i Mambres terebintlund är Abraham, Isak och Jakobs Gud. Hans namn är Herren Jesus Kristus. Denna sanning har kyrkor och samfund inte talat så mycket om, då de hellre velat förminska Jesus till det lilla barnet som föddes i en krubba i Betlehem.

Vi avslutar detta ämne med några rader från Irenaeus skrift ”Bevis för den apostoliska förkunnelsen”), som jag tycker är så vackert:

”Dess namn är Paradiset. Och den lustgården var så skön och ljuvlig, Guds Ord vandrade ständigt omkring där och talade med människan. Därmed föregrep han framtiden då det skulle bli så att han vistades och bodde hos människorna och då lärde dem rättfärdighet”

Jesu Kristi frid

lärjungen

Uppväckt från det döda av Jesus Kristus

Lee Stoneking vittnar inför FN:s generalförsamling om hur han varit död i 45 min. och blir uppväckt från de döda av Jesus! (Eng)

Då vi kommer in 6,05 min. i videoklippet vittnar han om dopet i Jesu Kristi namn enl. Apg. 2:38. 

Namnet som är över alla andra namn, Herren Jesus Kristus.

I Paulus brev till Filipperna står att ALLA knän skola böja sig för detta namn:

"Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre." (Fil. 2:5-11) 

De kristna böjer sina knän i dopbekännelsen, då vi bekänner ALLA våra synder inför honom och får förlåtelse för dem.

"Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom." (Kol. 3:17)

Jesu Kristi frid
lärjungen

Gudomens hemlighet, del 1

Gudomens hemlighet

Människan har i alla tider försökt förklara vem Gud är. Detta har genom historiens gång vållat strider och till och med krig. I Guds Ord, Bibeln så står det också att det är en erkänt stor hemlighet. Jag har valt att citera från Reformationsbibeln som är likställd med King James bibelöversättning. Där står:

”Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: Gud* blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i Anden, sedd av änglarna, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.” (1 Tim 3:16)

Lewi Pethrus född 1884, död 1974, var en svensk förgrundsgestalt och ledare inom Pingströrelsen. Han skrev år 1933 en bok med titeln ”Kristi vittnesbörd om Moseböckerna” där han angrep de organiserade kyrkorna och samfundens lärosystem i ämnet Kristi gudom. Här följer ett kort utdrag från boken:

”Filosofiska riktningar inom kristenheten har byggt upp vidlyftiga utförliga lärosystem på detta ord, logos-begreppet, och man har gjort högtflygande spekulationer över vad det skulle betyda. Man har på detta sätt kommit fram till teorier som det verkligen inte är lätt för enkla människor att förstå. Detta är en av orsakerna till varför man inte ska tro på dem. Allt som rör evangelium är sådant att varje enkel människa kan fatta det. I annat fall kan det inte fylla sitt ändamål. Evangelium är ingen högklassreligion eller en religion för filosofer, utan det är till för människor av olika slag. Dessa vidlyftiga spekulationer dömer sig själv.”

Den som vill läsa hela boken, kan göra det här nedanför.

Det som Lewi Pethrus troligen angriper är dessa människogjorda trosbekännelser som försöker ersätta Bibelns Ord och texter.

Vid konciliet i Konstantinopel 381 avslutades den arianska striden och den sk niceno-konstantinopolatanska trosbekännelsen antogs. Treenigheten.

Det fanns en mängd tolkningar om gudomen som blev förbjuden ett år tidigare, år 380 av Theodosius den store, romersk kejsare 375-395, som utfärdade det berömda religionsedikt, som gjorde slut på religionsfriheten i det romerska riket och gjorde treenighetesläran till den enda tillåtna religionen. Ur detta dokument, som hade titeln ”Cunctos populos” återges följande:

”I enlighet med den apostoliska undervisningen och evangeliets lära skall vi tro på Faderns, Sonens och den Helige Andes gudomlighet i likvärdigt majestät och helig treenighet. De som följer denna lag ger vi rätt att anta TITELN KATOLSKA KRISTNA.”

Här följer ett antal läror som förbjöds genom att de betraktades som en heresi (villolära):

Eunomianerna var uppkallade efter biskop Eunomios, som förnekade Kristi och Andens gudomlighet.

Anomoier och arianer lärde, att Sonen var olik Fadern.

Eudocianerna var uppkallade efter biskop Eudoxios, som betonade Sonens olikhet med Fadern.

Semiaranerna räknades som arianer ”till hälfte”

Pneumatomakerna (andebekämparna) förnekade Andens gudomlighet.

Sabellianerna var anhängare till den romerska presbytern Sabellius, som lärde att Treenigheten endast var olika framträdelseformer av Gud.

Marcellianerna delade den av Marcellus av Ancyra förkunnade läran, att skillnaden mellan Fadern och Sonen endast var tillfällig.

Fotinianerna var anhängare till Fotinos, som lärde att Sonens mänsklighet endast var temporär och att han vid tidens slut skall uppgå i Fadern.

Apollinaristerna delade Apollinaris av Laodikeias uppfattning, att Kristus saknade mänsklig själ och att hans medvetande var enbart gudomlig.

Alla dessa läror och lärare betraktades som heresi och de förlorade sin biskopsstatus av Konstantin och ersattes av andra som följde treenighetens gud. (Texten hämtad från ”Kyrkligt Documentarium” Kyrkans historia i dokument, skriven av Martling.)

Nicea konciliet år 325 var startskottet för kejsaren Konstantin att försöka ena de kristna i en lära. Här följer en kort sammanfattning från apostlarnas martyrtid till Nicea år 325.

De tre första århundradena förföljdes det sanna vinträdet i omgångar, vilket oftast betydde martyrskap genom tron på Jesus. Plötsligt i början på 300 talet, strax innan Nicea konciliet skall genomföras, ändras strategin mot de kristna, genom att låta dem få utöva sin tro i hela Romarriket. De blir fredade och får tillbaka sina församlingslokaler o.s.v.

År 314:

Augustinus uttryckte följande ståndpunkt, som allmänt hyllades av västerlandet och som hade fastlagts av konciliet i Arles år 314. Därmed blev det ett avslut för döpandet i Jesu Kristi namn (Apg.2:38).

”Om någon kommer till Kyrkan från en heresi, skall han tillfrågas om dopbekännelse. Om det synes säkert, att han blivit döpt i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, skall han endast handpåläggas, så att han tar emot den Helige Ande. Om hans svar vid tillfrågan inte innehåller denna TREENIGHET, då skall han döpas.” (Texten är hämtad från ”Kyrkligt Dokumentarium” Kyrkans historia i dokument, skriven av Martling.)

År 325:

Konstantin och hans teologiska rådgivare, biskopen Hosius av Cordova (257-357) var initiativtagare till Nicea konciliet 325 . Han biskopskröntes år 296 och blev Konstantins personlige rådgivare år 313. Konstantin hade i sin tur förberett detta möte genom att erbjuda biskopar förmåner såsom skattebefrielser m.m om de anslöt sig till frågan om att den allsmäktiga gudomliga makten innehöll  tre personer, d.v.s. en Fader, en Son och en Helig Ande. Detta passade honom, eftersom han dyrkade Solguden som den högsta makten, medans de kristna sammanfattade hela gudomen i Jesus Kristus (Kol 2:9). Konstantin hade inte övergett tron på sina hednagudar vid Nicea 325.

Dopfrågan och gudomen är det som avhandlas vid Niceakoncilet. De som menade att Jesu egna ord i Matt.28:19, står högre i kurs än Petrus ord i Apg.2:38-39, vann gehör efter påtryckningar av kejsare Konstantin. Detta resulterade i att dopet formaliserades till tre personer i gudomen, medans dopet i Jesu Kristi namn avskaffades helt. Dopet i Jesu Kristi namn passade inte in i den Niceanska formeln. I Nicea formeln skrevs in att Sonen är av samma väsen som Fadern.

"Majoriteten av konciliet ville uttrycka Kristi gudom i enbart bibliska termer liksom Eusebios. ”Tillsammans med de andra gav han efter för kejsarens påtryckningar och antog uttrycket ”av samma väsen (homoousios) men liksom många andra gjorde han det långt ifrån helhjärtat.” (Texten är hämtad från ”Eusebios Kyrkohistoria” Svensk översättare och inledning av Olof Andren)

Ungefär 50 år efter Nicea koncilet, år 380 avskaffar kejsaren Theodosius I religionsfriheten och den katolska kyrkans treenighetslära blir allhärskande. Detta blir början på det fria fall som sedan följde med kommande koncilier.

Sammanfattning:

Det vi kan lära oss av historiens misslyckanden som åstadkommit mängder av människogjorda trosbekännelser är att endast tro på Guds Ord. Vi kan också se att majoriteten av konciliet vid Nicea ville uttrycka Kristi gudom i enbart bibliska termer.

Jag tror att dessa biskopar som försökte försvara sanningen hänvisade till följande bibelställen. Vad tror ni som läsare? Här följer några bibelcitat. Fyll gärna på med flera bibelverser i era kommentarer.

”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” (5 Mos.6:4)

Från Reformationsbibeln.

”Ty i honom bor Gudomens hela fullhet kroppsligen” (Kol. 2:9)

"Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Guden, som är vid Faderns bröst, han har uppenbarat honom"

(Joh. 1:18)

”Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,” (Joh. 5:37) (Varför? Ingen kan se eller höra en Ande.)

”Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen. Människosonen, som är i himlen”

(Joh. 3:13)

”Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit han var förrut”

(Joh. 6:62)

”Därför sade jag till er att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror, att ”Jag Är”, skall ni dö i era synder” (grek. ego eimi. Se 2 Mos. 3:14f)

(Joh.8:24)

(Vem är den Helige Ande?)

"Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, för att HAN SKALL FÖRBLIVA HOS ER FÖR ALLTID, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förbliver hos er och SKALL VARA I ER. Jag skall inte lämna eder faderlösa, JAG SKALL KOMMA TILL ER" (Joh.14:16-18)

”Jag och Fadern är ett.” (Joh. 10:30)

”Fadern är i mig och jag i honom” (Joh. 10:38)

Min slutsats blir att Anden som är Fadern bor i gestalten Jesus Kristus fullt ut. Det är Faderns kropp i skapelsen som har utgått från Honom själv. Kyrkofadern Justinus Martyren (år 100-165) säger det samma.

Justinus Martyren, dialog med Trypho

Kapitel Lx1-Visdomen är född av Fadern, som eld från eld

”Jag skall ge er en annan vittnesbörd, mina vänner,”sa jag,” från skiften, att Gud födde i början, innan alla varelser, en viss förnuftig makt som utgår från sig själv, som är kallad genom den Helige Ande, nu Herrens härlighet, nu Sonen, åter Visheten, återigen Ängeln, sedan Gud, och därefter Herren och Ordet, och vid ett annat tillfälle kallar han sig själv för Hövitsmannen (anförare för Herrens här, ), när han visade sig i mänsklig form för Josua , Nuns son. För han kan kallas alla dessa namn, eftersom han hjälper Faderns vilja, och eftersom han var född av Fadern genom en viljeakt, precis som vi ser händer hos oss, när vi ger ut några ord, avla vi ordet”

Jesu Kristi frid med er alla.

lärjungen

Sanningen om dopet

Jesus sade: ”Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst”
(Mark. 16:16)

”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” (Matt. 28:19)

”Petrus svarade dem: ”Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.” (Apg. 2:38)

Två hemligheter framkommer vid dessa texter. Dels uppenbarar sig Gud till skapelsen såsom Fader, Son och Helig Ande. Detta är egenskaper på vad Gud är. Namnet framkommer av Petrus på pingstdagen. Faderns namn, Sonens namn och den Helige Andes namn är Herren Jesus Kristus. Därför ska vi låta döpa oss när vi kommit till tro på Honom i Jesu Kristi namn. En Gud uppenbarad i en person. Anden som bor i tabernaklet, kroppen Jesus Kristus. Det var därför som profeten Jesaja skrev att Messias namn skall vara ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste”
(Jes. 9:6)

Ni kan läsa mera om det sanna dopet på följande länk:
http://www.globaltracts.com/images/tracts/SWE-Swedish/SWE-WaterBaptism.pdf

Petrus säger följande om detta Guds frälsarnamn (singularis)
”så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda — att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig. Han är ’den stenen som av byggningsmännen’ — av eder själva — ’aktades för intet, men som har blivit en hörnsten’. Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.” (Apg.4:10-12)

Samfunden och kyrkorna anser att det fattas något om vi bara tillber Gud i Jesu Kristi namn, därför att de ser inte Guds Son fullt ut, att allt är sammanfattat i Honom.

Dopets förändring genom historien:

Den första och mest vrånga förändring av det urkristna dopet kom omkring år 100, med en trefaldig nedsänkning i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Didache som räknas till de apostoliska fäderna återger ett avsnitt om dopet. Skriften antas ha tillkommit omkring år 100 i Syrien eller Palestina. Texten är hämtad från ”Kyrkligt Dokumentarium” (Kyrkans historia i dokument) skriven av Martling.

”Vad dopet beträffar, så skall ni döpa så: Sedan ni först sagt allt detta, döp i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn i levande vatten. Men om du inte har levande vatten, döp i annat vatten, om du inte kan döpa i kallt vatten, så döp i varmt. Om ni inte har någotdera, så gjut vatten tre gånger över huvudet i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.”

Bortåt år 200 blev förändringen större. Barndopet omtalas först av Irenaeus, omkring 180. Det angrips av Tertullian omkring 200, men försvarades av Cyprianus. Origenes menade ändå att det var apostoliskt.

Barndopets fader är vid närmare studium, utan tvekan biskop Cyprianus. År 253 samlade han i Kartago (Nordafrika) ett 60-tal biskopar till ett kyrkomöte, där dopet av späda barn proklamerades. Kanske någon invänder ”Men biskop Tertullianus var ju motståndare till barndopet, och han dog 220. Alltså måste det ha förekommit redan då”. Det enda man härvid kan åberopa är en diskussion, som biskopen hade med en kvinna, tillhörande en villfarande sekt från Frygien i Mindre Asien. Och det var ej fråga om dop av späda barn utan av en flicka på 8 år.

Vi återgår till kyrkofadern Cyprianus och lyssnar till vad han säger i biskopsmötet i Kartago:

”Vi hava därför i mötet fattat det beslutet, att man icke får tillbakavisa någon ifrån den gudomliga nåden. Eftersom detta gäller i allmänhet, så måste det också, tror vi, iakttagas särskilt i fråga om barnen, vilka desto mera förtjäna vår hjälp och den gudomliga barmhärtigheten, eftersom de strax efter födelsen börjar gråta och därigenom anropar oss om hjälp.”
På sådana grunder byggdes barndopsteorin upp.

Det säger sig självt att magiken ökte, när allt det som hörde till vuxendopet överfördes till barndopet. Det blev en väldig förskjutning i dopläran från det personliga och psykologiska till det omedvetna, från det verkliga till inbillning, utan stöd i erfarenhet och upplevelse. Men först och sist, måste urkristendomens medvetna nya födelse förvanskas, med dess starka ingrepp utav allvarliga ånger och levande tro, den sjönk ned till något omedvetet och något opersonligt.

Augustinus uttryckte följande ståndpunkt, som allmänt hyllades av västerlandet och som hade fastlagts av konciliet i Arles år 314. Därmed blev det ett avslut för döpandet i Jesu Kristi namn (Apg.2:38).

”Om någon kommer till Kyrkan från en heresi, skall han tillfrågas om dopbekännelsen. Om det synes säkert, att han blivit döpt i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, skall han endast handpåläggas, så att han tar emot den Helige Ande. Om hans svar vid tillfrågan inte innehåller denna TREENIGHET, då skall han döpas.” Texten är hämtad från ”Kyrkligt Dokumentarium” (Kyrkans historia i dokument) skriven av Martling.

I en gammal brasiliansk bibel återfinner vi följande kommentar:
" Enligt den Heliga Skriften döpte de första församlingarna bara i Herren Jesu namn. Men vi, den Romersk-Katolska kyrkan, förändrade detta vid kyrkomötet i Nicaea år 325 e.Kr. Sedan dess har vi följt dopformuleringen " i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn."

Vi kan därför konstatera att alla kyrkor och samfund som döper i Guds egenskaper, i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn är sprungen ur den katolska kyrkans mystik. Theodosius den store, romersk kejsare 375-395, utfärdade år 380 det berömda religionsedikt, som gjorde slut på religionsfriheten i det romerska riket och gjorde kristendomen till den enda tillåtna religionen. Ur detta dokument, som hade titeln ”Cunctos populos” återges följande:

”I enlighet med den apostoliska undervisningen och evangeliets lära skall vi tro på Faderns, Sonens och den Helige Andes gudomlighet i likvärdigt majestät och helig treenighet. De som följer denna lag ger vi rätt att anta TITELN KATOLSKA KRISTNA.”

Sammanfattning om dopet:

Då lärjungarna efter Jesu död började predika tro på Jesus som Herre, döpte de dem som trodde och tog därmed upp dem i församlingen. Det urkristna dopet förutsatte alltid tro som dopvillkor, därför kunde de inte döpa småbarn. Vidare blev det urkristna dopet inte förrättat genom bestänkning, utan genom nedsänkning. Inte tre gånger, som en del gör, utan bara en enda gång, som har sin naturliga förklaring i det att DOPET SKEDDE I ENBART JESU KRISTI NAMN.

”Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen” (Kol. 2:9)

Nästa inlägg kommer handla om ”Kristi Gudom” eftersom dopet och gudomen hänger ihop.

Herren Jesu Kristi frid
lärjungen